you only live once

Jag gick faktiskt upp redan klockan sex imorse, fastän jag inte planerat något besök i skolan (Jag är "hos tandläkaren") idag. Grejen är att jag får sjukt dåligt samvete av att inte gå till skolan, så jag satt i fyra timmar och gjorde läxor och annat skolarbete, just for the kicks. Sedan var det iallafall dags att dra till H&M, bestämde mig snabbt för att det borde vara mindre folk i Kista så jag stack dit.
Bussresan var helveteslång. Jag trodde ärligt talat att den aldrig skulle ta slut.
När jag väl kom fram, och påväg genom centrum mot H&M, såg jag en massa tjejer med Viktor & Rolf-påsar och jag tänkte ganska elaka tankar om dem för att de hunnit före mig och säkert köpt min hallonröda kjol.
I närheten av Gina Tricot hörde jag en tjej praktiskt taget skrika i sin telefon, fast med sjukligt glad röst, att "Assååå. Allt är slut!". Jag ville döda henne. Det var säkert hennes fel att allt var slut, assååå.
Jag dök in på Gina för jag var ganska arg på mig själv, för att förhoppning lyste i mitt runda ansikte som aldrig förr. Men jag kunde inte stå och stirra på glittriga koftor och stickade leggings, när det var Viktor & Rolf jag ville ha.
Så Sheena gick i en lagom och värdig takt för det här tillfället (= sprang snabbare än jag nånsin gjort i mitt liv), och vad ser jag inne på H&M? Ett kanske trettiotal pers som skockas och knuffas runt ett litet bord, alla i varierande åldrar och storlekar men alla fullständigt fullastade med kreationer signerade Viktor & Rolf.
Jag drog ett djupt andetag när jag insåg situationen jag hade framför mig. Sedan kastade jag mig in med armbågar och hälar, och lyckades rycka åt mig två t-shirts och en angorapolo, alltihop vitt. Jag sprang till provrummen, provade allt och föll komplett för polon. Den är perfekt för kalla vintrar, något vi har alldeles för mycket av här i Sverige.
T-shirtsen var faktiskt inte något jag älskade på en gång. De var bara "vanliga" t-shirts, så jag bytte dem mot en snygg, svart långärmad blus istället. Jag var precis påväg in i provrummet när en tjej utbrast: "Ååh, men vill inte du byta den mot den här?" och så höll hon fram den toppen jag siktat in mig på, den jag ville hitta men inte kunde. Så jag bara, "åh, eh, okej", och han som ansvarade för provrummet skrattade och jag skrattade och tjejen skrattade. Vi böt tröjor och jag älskar den. Jag är så urbota glad att hon ville byta.
Sedan gick jag omkring lite bland de andra kläderna, och så hittade jag en liten hög med Viktor & Rolf på golvet. I högen fanns två t-shirts och ett par svarta sidentrosor. Tröjorna la jag på bordet och fem pers högg tag i dem samtidigt, och trosorna tittade jag lite närmare på. Ok... två storlekar för stora. Men åh, ett gulligt svart broderat hjärta på! Åh, jag borde inte... bara 149 kronor!? Jag skulle inte ha brytt mig om de så var storlek 52.
När jag var nästan klar, hittade jag en polo fast i rött, samma hallonröd som kjolen jag drömmer om. Åh, vad jag önskar att jag kunde ha storlek XS. Dessvärre går inte det, och efter att ha klamrat fast vid den i en kvart (någon smal person kanske hade den i för stor storlek och ville byta), la jag den på bordet (en bunt händer rev och slet i den) och så gick jag och betalade.
Jag hittade i alla fall tre saker, och det känns verkligen bättre än ingenting. Det var nära att jag inte åkte till H&M, för jag skulle egentligen spara mina arma slantar... men nu vet jag att jag hade ångrat mig tusenfaldigt om jag inte åkt, så jag är alldeles uppåt väggarna. På bussen hem ringde jag pappa och jag tjatade på honom, den måttligt modeintresserade mannen, om man ska dra till med en grov underdrift, i ungefär tjugo minuter om mina fynd och upplevelser. Visst, det var trångt och varmt och alla ville ha samma saker, men atmosfären var vänlig och alla hjälpte till om det var någon som behövde byta ("Jag skulle behöva den här klänningen i 38, inte 36..." "Men jag såg en tjej preis därborta, hon där, hon har en 38 och behöver en 36:a!" etc). Jag ångrar starkt att jag inte gick på Stella McCartney, och ännu mer att jag inte var modeintresserad för två år sedan så att jag alltså inte ens tänkte på att gå på Lagerfeldt. Meen nu ska detta bli en tradition, och jag ska helt klart gå nästa år också. Det var underbart kul och jag har kläder jag kommer älska för resten av mitt liv.