you only live once

och här är jag ju igen i samma gamla äckliga situation där jag är ett äckel och ett äckligt svin som inte snappar upp på signaler som sänds och på det viset inte inser hur en person ÄR och förbiser några viktiga känslor kanske, ja det är ju alltid roligt med brittiska pojkar och även om de flesta jag frågat inte swoonar över honom så ser han bra ut och gud, han klär sig förjävla bra hundra gånger bättre än mig och han är så smal förstår ni fast han röker men han röker marlboro och då är det ju nästan okej för det gör ju samtliga medlemmar i the strokes, med och ÅH JAG VET INTE det finns ju vissa saker man gör för uppmärksamhet och andra för att man i grund och botten är en jävligt osäker liten påg men någon måtta får det väl vara, kan jag tänka FAST ÄNDÅ VET JAG INTE det skulle ju vara kul, vi skulle ha roligt tillsammans hans musiksmak är tom bättre än min för varje gång jag frågar om en ny låt så blir jag kär i den och han gillar ju fåglar hur fel kan det gå men nu ska vi inte blogga ut hela personligheten hela själen här för då drar man ohjälpligt ner andra, andra som är del av Det Jag Definierar Som Mig och de flesta dras nog med relativt motvilligt, inte det roligaste att hitta sig själv inbakad i en sådan här virrig paragraf kan jag tänka mig.

jag sitter och lyssnar på hans spellista och den är verkligen bra. jag tror aldrig att min musiksmak överrensstämt så himla bra med någon annans förut. det är helt underbart och han vet inte om det, tror säkert inte ens att jag lyssnar men det gör jag ju och herregud vad bra det låter

vi ringde till andra sidan atlanten för nåt år sen är det väl nu snart och vi nådde inte fram, kom till voicemail men ve och fasa dessa röstmeddelanden har sparats och nu ska de vara med på skiva, i halvdeppiga indielåtar, lajni sophie johanni och sheena, frida kanske också är med, fulla som fån, hej och hå så det kan gå.
lite pinsamt lite coolt.

jag är deppig. en ledsen hombre. gräver ner mig i gammal skit, figuratively speaking that is annars vore jag en ganska motbjudande människa fast det är jag ju men vad jag menar är -- jag är olycklig.
och jag har ju inte ens en skymt av en anledning till det och det gör mig ännu mer deprimerad och jag kan inte sova jag är en insomniac jag försöker somna hur länge som helst men efter några timmar av envist stängda ögon blir man liksom, ja inte SVETTIG men typ obehagligt varm under ögonlocken och man måste titta och sekunden man öppnar ögonen är ens ihärdiga insomningsförsök förgäves och man sitter där pigg som ett jävla barn på motherfucking julaftonsmorgon.

mår illa fysiskt illa jag vill bara ta mitt skrivblock och min arts book och målarfärg och sätta mig på en blommig äng med vattenpipa eller annan skojig röka och bara
glömma bort vem jag är.