you only live once

i lördags var det ace som gällde. jag var där med lajni, michelli, frida och angelica.

sheena: jag vet inte vad jag skulle göra utan dig
sheena: så...handlingskraftig
linnea: hahaha, verkligen
linnea: "Det är bara att dissa dom fula killarna!"
linnea: "Så här gör man: .."
sheena: "säg bara NÄJ! och knuffa bort dem sen"
då fattar dom.
lajni lärde mig the noble art of dissing.




idag gjorde jag en limelatte. det var första gången jag fått för mig att visst skulle det sitta fint med en limelatte.
förmodligen också den sista.

jag och j. har en deal ihop. det kom vi på inatt.

nu ska jag slänga ihop en outfit till kvällens utgång, f12 blire med sophieflickan.
jag skulle ha handlat idag men jag orkade inte. så planen är att jag ska shoppa bakfull imorgon och sen nästan på direkten ge mig iväg till ace/babasonic-grejen. kan bli kul att bevittna. (iofs är det ju mig det händer... ergo jag kan inte riktigt "bevittna" det. men sophie kan. och får. och måste.)



förresten var jag i arvika förra veckan. med mor och bror och hälsade på mormor. och rejsade med kundvagn nerför gatorna mitt i natten. men mer om det senare.

eftersom jag ska åka bort så delar jag med mig av några virriga litterära irrfärder som återfinns i min dagbok-som-jag-vägrar-kalla-dagbok. här.

16 JULI 2008, VID 3 AM.
I don't normally have days this good. Man är nog förutbestämd att få ett visst antal bra dagar i livet. Kanske hundra, kanske tolv. Jag vet inte jag är inte gud trots att man kanske önskar att man var, nivet bara så att man får chilla runt svept i långa lösa tyger och med mycket ansiktsbehåring liksom.
I alla fall så kom Sophie hem från Frankrike i söndags, natten till måndag och då fick jag henne att gå med på att gå med mig på Grönan dagen efter, måndagen då alltså tyyyp igår fast egentligen inte men i princip igår. Aa. Vi gick upp tidigt och åkte djurgårdsfärjan över med mamma, Anders och Alex och sen åkte vi jetline 5 gånger och kättingflygaren bara 1 och katapulten och kvasten och flygande mattan men inte vikingen för sophie blir illamående och inte fritt fall för
jag var feg. vi åt enormt med mat kändes det som vi åt pommes, tomatpasta och drack iskaffe och sen åkte vi till café 60-sexy-sixties jag och soph och vi åt sallad/tex mex + en varsin stark macchiato afterwards.
innan café 60 förresten så lekte vi i regnet vid plattan det ösregnade anders fotade vi plaskade,
lycka

efter cafeet promenerade vi i stockholm, the city we grew up in, VÅR stad.

vi gick vilse.


21 JULI 2008 01.50
sen den 16:e är vi vid klipporna i riddersvik jag lajni soph frida maria, vi chillar vi chillar, dansar i kvällningen, äter vindruvor kakor och gult kli-igt godis. jag och laj går hem till henne och ser på the office hela första säsongen sen är det morgon och förståeligt nog är hon trött och det är inte jag men man tar seden dit man kommer och vi sover lite, sen vaknar vi och ser på mer the office det brittiska alltså inte det amerikanska och det är ricky gervais med sitt vansinniga skratt och den söta killen med bra hår och "är-det-inte-han-som-får-en-gaffel-i-ögat-i-Pirates? jo-det-är-han"-killen och allt är dödligt pinsamt och man vill bara curla upp och dö och man bara älskar det.
extras också, en hel säsong plus det avsnittet med daniel radcliffe för vi har en crush på honom och vi drack mintthé och åt varmt hembakat bröd med typbasilikavinäger på
och det var mycket mycket trevligt trots att det kanske är lite asocialt att se film och det mesta vi sa till varandra lät ungefär såhär
"Bajs"
"Kiss"
"Har du kiss i anuset?"
"Mm jag är alldeles klibbig av anuskiss"
"Mmmmm GOTT!"

ändå trevligt att kunna vara så avslappnad i en kompis sällskap, liksom

nu sitter jag i köket by the stove väntar på mitt microwaveade thévatten, eller nukat vatten som pappa skulle säga, hett vatten i en stor starbucksmugg en såndär avlång en ni vet som inte ser ut som dem man dricker ur inne på starbucks utan ser ut som take away-muggarna fast inte i papp såklart utan keramik, klockan 02.25 vattnet har dragit klart eller théet då, Friggs pepparmynta fast det sophie har hemma är godare, mintigare och ja. jag var hemma hos lajni den 17:e till kanske nio på kvällen sedan skulle jag hem duscha lite snabbt byta kläder hämta en vän vid bussen MEN jag segade mig så lajni och jag mötte upp honom vid åkermyntan ungefär, gick till sophie och hade filmkväll vi fyra.
såg frostbiten vilket är en jävligt dålig svensk vampyrrysare men det är nog meningen, hoppas vi och vi skrattade ihjäl oss verkligen, it has talking dogs and everything och dåligtdåligt manus usch och ja sen ser vi Jurtjyrkogården och Laj och jag är asrädda för han cyklistvålnaden trots att han är på den goda sidan och Doffe skrattar åt oss och Soph Laj och jag börjar nästan gråta när den där dödsgulliga pojken blir överkörd av lastbilen och man ser den blodiga miniskon komma farande och Doffe skrattar. doffe säger "du får ingen armhåla ikväll, jag har inte rakat mig" & skrattar.
sedan ser vi lite på tre solar, som är en superdålig svensk film i sagan om ringen-stuk nästan. christofer somnar innan den numera klassiska "Så Ulf är...?" - "Nej, han var på DEN ANDRA BÅTEN"-scenen. vi kan dock inte tröttna, det är hysteriskt kul. fast vi blir trötta och går och lägger oss jag väcker Offret och tvingar honom att byta soffa med mig, för hans egen skull faktiskt, för han ligger i tvåsoffan, jag i tresoffan och han är typ tre dec längre än mig och tom jag tycker tvåsoffan är för kort och
sen går nästan ingen tid alls och det är morgon kanske niohalvtio sophie vaknar ramlar ligger på golvet i mörkret i flera minuter kvider, och man hör doffe skratta åt henne sedan somnar jag om och vaknar halv ett
jag ropar på sophie vi är sena till jobbet men hon svarar inte bara lilla offret som kikar på mig från över soffkanten nu och han undrar vad klockan är halv ett säger jag kuken säger han det var verkligen inte bra han hade tider att passa så vi ger vägbeskrivning till bussen och så är det hejdo. jag och sophie och linnea äter frukost snabbtsnabbt, sen skyndar soph och jag till bussen åker till jobbet, flummar runt i 8 timmar lyssnar på Stuck In the Middle With You som är nya favoritlåten för henne nu efter att vi sett Reservoir Dogs och ja vi får vår chef att lyssna på Jag är en vampyr och han gillar det mycketmycket.
vi äter utgångna ballerinakakor och dricker något som heter "typ cappuccino" och sophie säger blonda saker och framemot kvällen börjar det smitta av sig på mig jag säger "jag hörde honom säga till mig" & upptäcker andra innovativa meningsuppbyggnader.
700 pix rikare återvänder vi hem toll sophie och ser på pulp fiction fast inte hela för vi är så trötta och vi sover till typ ett in the p.m. och vid tre går jag hem på vägen står en liten pojke i t-shirt utan någonting annat på kroppen och säger "hej!" till mig, jag ler åt gullungen för jag var också lite så när jag var i den åldern, liksom exhibitionist lite fast tvärtom men med mycket naket.
lördag åker jag och pappa och handlar inför fjällklättring och samma sak idag och dagarna liksom bara flyter ihop och blir samma blir en lång utdragen men tillplattad evighet

Michelle. Christofer.

igår vaknade jag halv sex efter att ha sovit någon minut sådär för michelle ringde och vi pratade i 01.58 timmar och minuter för hon ville tvinga mig att följa med på fest, men jag var ett emo och ville bara sitta hemma med min lyxiga latte gjord på starbucks-bönor, barista-mjölk och vaniljextrakt såntdärnivet som har riktiga svarta vaniljprickar i (som lite dyrare vaniljglass har och Coop Extras inte har). och min burk champinjoner. jag äter champinjoner för jag älskar dem och det är kanske lite skabbigt att sitta på sin veranda med en starbucksmugg och en konservburk champinjoner men you only live once som jag säger och då sa michelle ja just det man lever bara en gång så KOM NU men sen var hon tvungen att åka om hon skulle hinna med pendeln så vi sa hejdo. då smsade jag christofer och sa nej mannen jag kommer inte ikväll tyvärr och inte linnea heller och då ringde han och tjatade han med och jag blev lovad en massa trevliga saker och en massa mindre trevliga saker om jag bara kom (hans säng och en öl och hans armhåla bland annat HA HA så roligt doffe) ja sen ryckte lasse telefonen ur doffes hand och sa men du när kommer du? och jag sa men jag vill inte och han sa "NÄHÄ MEN JAG FRÅGADE INTE OM DU VILLE jag frågade när du är här."
jag blev erbjuden en till armhåla, så snälla pojkar de där två och ja en massa så jag åkte till sist och det slutade med en roadtrip jag pappa och michelle FRÅN B TO THE B alltså barkarby till bålsta och så kom vi dit och sen blev jag deppig framåt småtimmarna precis som jag sagt att jag skulle bli och michelle hade gått och lagt sig och myst och alla satt ute på verandan och rökte och krökte och skrattade men jag satt inne i köket och stirrade i luften SOM ETT STÖRT JÄVLA EMOBARN och folk kom och gick men ingen brydde sig väl riktigt och det kan man ju förstå för jag är inte precis superbästis med alla där för att göra en grov understatement, jag klickar inte ens med en bråkdel av de där människorna jag menar javisst de är trevliga och så men vi kommer aldrigaldrig bli BFFs liksom och nu pratar jag för mycket igen, men det gjorde jag inte då utan jag satt där och tänkte på allt som gör att det Är Synd Om mig och så kom doffe in och sa men hörru ditt sepä varför sitter du här inne för för att du är deppig och tänker på *pojke*? och sen var han en jättebra kompis och kom och kramade mig en massa och mojs och då mådde jag faktiskt lite bättre för han gillar i regel inte att kramas så det var säkert en stor uppoffring men han gjorde det och det kan ju bara betyda att jag är "speciell" hahahha . ja då förlät jag honom NÄSTAN för att han gick omkring hela kvällen och sa till alla att jag "är kär" i *pojke* "som är ett asshole" sa han dessutom och alla håller med och jag tycker inte det är riktigt rätt för ja ok de har rätt till sin åsikt och visst det kanske är lite sant men det är jobbigt när jag ska försöka bestämma mig för NÅNTING OM NÅNTING och alla bah "nej han är ett ass snälla sheena inte honom".
mm sen sa han kom så går vi ut och sen pratade vi och chillade och jag drog riktigt många halsbloss utan andningspaus på vattenpipan och eftersom jag bara röker det några gånger i månaden så har det fortfarande en effekt på mig och jag blir alldeles snurrig och underbar i huvudet
och sen går alla och lägger sig och det är bara en erik och en ivan och en doffe och en sheena kvar och jag fryser lite för klockan är kanske fyra och det är som kallast då tycker jag. vi får höra om bögporrfilmer och sexupplevelser och folk-som-vi-känner som fått herpes i ögat, det är kul det är bra man får alltid höra sjuka grejer när man festar med doffe han har allt upplevt en hel del den mannen och sen kommer michelle och ser sömndrucken ut men hon har inte sovit hon har bara legat bredvid en snarkande biff och tänkt säger hon. hon petar i typ en timme på min primark-sjal och doffe kallar mig tant nuigen because of the way i dress och då säger jag att jag bara har de där "tant-koftorna" på mig för att de är från min farmor och min farmor är död och jag tyckte om henne något fruktansvärt vi var så väldigt nära och jag vill gärna minnas henne jag tror på fullaste allvar att om jag inte har något som är HENNES på mig varje dag så kommer jag glömma henne
men han förstår kanske inte det där helt, det där desperata clinging-onto-something som man inte vill släppa
det är inte så han funkar men det är så jag funkar
och sen är det grotesco som gäller och doffe försöker sova i ungefär en halv minut sen petar jag i hans kind och han rycker till och tänker typ klå till mig, hans spontana reaktion när någon rör vid honom medan han sover är på allvar att typ slå ner dem, lika roligt varje gång men är man lättroad så är man och michelle och jag vill se älgtjuren i london för VAD GÖR DEN DÄR, LIKSOM hon känner igen sig alltför väl i dorsins rollfigur men sen ser vi på borta och ett kilo mjöl och min absoluta favorit den med windows cp. sen bäddsäng och lasses "vill-du-smaka-på-min-korv"-ölkorv och väcka-helén-som-är-lite-bakis och en massamassa.
åka hem vill vi ju jag och michelle men då kommer jag på att jag glömt nyckeln och inte kan dra så tidigt eftersom folk inte är vakna hemma hos mig då så michelle gittar och jag följer med till stationen för det är lite småkris hon måste hem NU och sen möter vi Offret på den 20 minuters långa vägen till stationen och han är värsta stekaren (eller FLANERAREN som han nu heter) som går genom halva bålsta i helt uppknäppt svart skjorta, vita byxor, solisar och ETT STORT JÄVLA GLAS COLA eller om det var en grogg men jag tror inte det fast med honom vet man ju aldrig men vem går omkring med ett GLAS, UTOMHUS liksom?? och sen mobbar han mig och så går vi hem och ser på grotesco igen med amanda & per vid köksbordet och nile city och tommy skrattar. lasse vaknar och vi lyssnar på stuck in the middle with you och alla vill göra en nile city, fisk och allt, i örat på den sovande biffen men sen finns det ingen fisk bara kanske-lax så det blir inte av
och sen åker jag hem och på vägen dit går jag med amanda & per och amandas hund gråll som jag är kär i fast han luktar lite men han är gammal och då är okej om man luktar lite och kärleken är ju redan blind den har säkert inget luktsinne heller och så ser vi lekplatsen precis utanför doffes hus och ja de är lite ledsna att de inte utnyttjade tillfället och lekte där igår men jag och michelle lekte där säger jag och per säger usch ser ni det där minilekhuset? helt skevt det skulle falla ihop om jag klättrade i det, och jag säger nej då det höll för mig igår och då säger han MEN DU ÄR JU LITEN och jag har aldrig älskat en okänd människa så intensivt förut. och sen åker jag hem på riktigt och jag har inga pengar och remsan räcker precis, FEM JÄVLA STÄMPLAR kuken vad äckligt dyrt det är att ha vänner i bålsta när man typ måste träffa dem and such och så kommer jag till barkarby och bussen kommer om elva minuter så jag lägger mig på bänken och SOMNARLITE och så kommer bussen och TUTAR PÅ MIG så springer jag på och slänger mig över de bakersta sätena och SOMNARLITE och så kommer jag hem och sätter mig på soffan och säger "AAAAAH" alltså ett ångest-aaaaah inte ett lättnads- eller skräck-aaaah utan ren-och-skär-ångest-aaaaaah och sen jag SOMNARLITE där med.
sen tittar jag på de fina bilderna jag fick från festen och tänker på vilka fina vänner jag har egentligen där och tänker nog att man ska hålla dem uppe in i morgonen lite oftare för på något sätt ser de annorlunda ut man kan inte sätta fingret på det det är inte dåligt-annorlunda eller uppenbart-positivt utan det är bara annorlunda rätt och slätt men det är fint.

kom precis in efter att ha varit ute. no shit sherlock. hade fått för mig att det duggregnade lite fint och jag älskar regn så jag drog på mig jeansen och knallade ut, men där var det bara kvavt och liksom lealöst, inte tryckande eller påträngande eller någon sorts spänning i luften alls, allting bara hängde och var torrt och dött och vanligt. besviken slog jag mig ner i gräset och kände mig nerslagen (heh). det gula fnoskiga lealösa gräset och jag började plocka krusbär. det är bara början på juli de är inte mogna än men det sket jag i och tryckte i mig en hel näve tills det började svida på tungan och då åt jag fem till bara för att. hade kameran i knät men allting var så avslaget och avlidet och ovackert att jag inte ville fota, den fick ligga där död och vanlig och lealös den med. den här staden den här hålan ligger i koma den måste vara morrisseys flickvän förutom att jag tror nog att hon måste ha varit mer livlig än det här stället även fast hon låg i koma och även fast han egentligen inte verkade vara överdrivet förtjust i henne men i alla fall så.

jag skrev ett inlägg som försvann om hur dum jag är som aldrig lär mig och om hur jag blev jävligt fucking sårad av en pojke en gång och att det var jobbigt och klyshigt för jag hamnade i seriös heartache, jag kunde inte sova och jag åt inte på säkert en vecka (och fan vad smal och fin jag var då) och jag kunde inte andas utan att det gjorde ont och jag hatade mig själv lite för att jag levde i en kliché, jag som alltid innan trott att sånt bara var något äckligt och desperat balladsångare drog till med i sista sekunden när den de älskade inte ville lyssna till andra åberop I CAN'T FUNCTION WITHOUT YOU
men det var faktiskt sant DET GÖR ONT, PÅ RIKTIGT och gud vad jag ville dö, inte på grund av situationen då utan för att jag i grund och botten haft så fel och för att jag var tvungen att leva med den smärtan, oh, den olidliga jävla smärtan


och nu?
jag trycker mig emot honom. jag sinnligen trycker mig emot honom, lajni soph -- jag TUTTAR honom, och heaven knows I'm miserable now för jag VILL ju inte och jag vill knappt ens ha honom som vän varför håller jag då på som jag gör för varje gång han säger något tvetydigt så är jag där på tre röda och slänger fram en klockren double entendre
jag kastar mig mentalt över honom helt stört helt stört helt stört

när jag var i london satt jag vid ett bord i en trädgård med citronträd och en grund, rödtegelbottnad pool och två britter som jag inte kände satte sig med mig och de pratade skit om någon på jobbet, de var kollegor och jag skrev i mitt ritblock att det de sa var nonsens men de såg inte eller brydde sig inte och jag kan inte säga att det bekom mig så särskilt mycket heller och när jag skulle äta tog jag motvilligt emot en frukt som jag stoppade i väskan och sen gick jag på the public bathrooms vid green park och där på en soptunna i ett bås lämnade jag en banan på vilken jag i svart tusch klottrade,
"I have an eating disorder
did you really think I'd eat it?"

Tilly and the Wall - Beat Control
The Ting Tings - Great DJ
Fleet Foxes - Mykonos, Blue Ridge Mountains, Tiger Mountain Peasant Song
Of Montreal - Bunny Ain't No Kind of Rider, She's a Rejector, A Sentence of Sorts in Kongsvinger
Throw Me the Statue - About to Walk
Team Waterpolo - Letting Go


Envy and Other Sins - Highness

och här är jag ju igen i samma gamla äckliga situation där jag är ett äckel och ett äckligt svin som inte snappar upp på signaler som sänds och på det viset inte inser hur en person ÄR och förbiser några viktiga känslor kanske, ja det är ju alltid roligt med brittiska pojkar och även om de flesta jag frågat inte swoonar över honom så ser han bra ut och gud, han klär sig förjävla bra hundra gånger bättre än mig och han är så smal förstår ni fast han röker men han röker marlboro och då är det ju nästan okej för det gör ju samtliga medlemmar i the strokes, med och ÅH JAG VET INTE det finns ju vissa saker man gör för uppmärksamhet och andra för att man i grund och botten är en jävligt osäker liten påg men någon måtta får det väl vara, kan jag tänka FAST ÄNDÅ VET JAG INTE det skulle ju vara kul, vi skulle ha roligt tillsammans hans musiksmak är tom bättre än min för varje gång jag frågar om en ny låt så blir jag kär i den och han gillar ju fåglar hur fel kan det gå men nu ska vi inte blogga ut hela personligheten hela själen här för då drar man ohjälpligt ner andra, andra som är del av Det Jag Definierar Som Mig och de flesta dras nog med relativt motvilligt, inte det roligaste att hitta sig själv inbakad i en sådan här virrig paragraf kan jag tänka mig.

jag sitter och lyssnar på hans spellista och den är verkligen bra. jag tror aldrig att min musiksmak överrensstämt så himla bra med någon annans förut. det är helt underbart och han vet inte om det, tror säkert inte ens att jag lyssnar men det gör jag ju och herregud vad bra det låter

vi ringde till andra sidan atlanten för nåt år sen är det väl nu snart och vi nådde inte fram, kom till voicemail men ve och fasa dessa röstmeddelanden har sparats och nu ska de vara med på skiva, i halvdeppiga indielåtar, lajni sophie johanni och sheena, frida kanske också är med, fulla som fån, hej och hå så det kan gå.
lite pinsamt lite coolt.

jag är deppig. en ledsen hombre. gräver ner mig i gammal skit, figuratively speaking that is annars vore jag en ganska motbjudande människa fast det är jag ju men vad jag menar är -- jag är olycklig.
och jag har ju inte ens en skymt av en anledning till det och det gör mig ännu mer deprimerad och jag kan inte sova jag är en insomniac jag försöker somna hur länge som helst men efter några timmar av envist stängda ögon blir man liksom, ja inte SVETTIG men typ obehagligt varm under ögonlocken och man måste titta och sekunden man öppnar ögonen är ens ihärdiga insomningsförsök förgäves och man sitter där pigg som ett jävla barn på motherfucking julaftonsmorgon.

mår illa fysiskt illa jag vill bara ta mitt skrivblock och min arts book och målarfärg och sätta mig på en blommig äng med vattenpipa eller annan skojig röka och bara
glömma bort vem jag är.

ingen pallar läsa så långa skrivna saker egentligen så varför even bother och knagglar sig någon liten stackare igenom skiten så är det en vän och de vet inte vad de ska säga, vem vet vad de ska säga till någonting SÅNT DÄR liksom
helt jävla stört
men jag kan säga att jag uppskattar att det nästan finns de som halvförsöker åtminstone
och idag var jag och sophie och linnea nere vid vattnet och chillade vi skulle sitta vid klipporna och prata och softa
sophie satt med pannan mot knäna och kikade ner mot vågorna och linnea och jag låg på rygg och tittade på molnen, de flöt förbi på ett vackert men ändå oroväckande sätt och allt var fint som det alltid är när man är med de sina bästa,
och man hör christina säga
"men du lajni, flyter bajs eller sjunker det?"
"jag har hört att om man äter för lite fiber så sjunker bajset, eller tvärtom... och det är dåligt! Anna Skipper har sagt det!!"
ja så det är bäst att se upp om bajset kommer upp eller inte, man får lite leka "will it float?" och jag vill helst vara paul schaffer ni kan få vara letterman,
"is it a floater or a sinker liksom"


och nu slänger jag in en bild också för er som inte pallar med mina skriverier och vem gör väl det egentligen det mejkar ju ingen sense whatsoever och är bara jobbigt och dåligt, och en bild kan ju symbolisera mig lite för som bekant så säger den mer än tusen ord och hallah, jag säger OCKSÅ mer än tusen ord.

kanske ibland att det enda man riktigt vill är att bli så där tom som man bara kan bli av att ha sex med någon man inte har känslor för. palla vara oskuld då för det dödar verkligen, verkligen allt det roliga, man måste "välja rätt person" och vara fisigt överpretentiös och du kan ta och glömma one-night-stands hur lockande det än kan tyckas vara när han står där och är smal och ser svår ut med sitt julian-casablancas-hår och smeker dig på kinden.
men orka "vänta på den rätte" när alla män är pojkar och deras händer fumlar och världen är ju så underbar när man är korkad, tom och glad.
jag är som en handbroms. det är sant, de har till och med sagt det till mig fast mer sinnligt än kroppsligt, vi är inte lika alls Handbromsen och jag och det fysiska de refererade till när smeknamnet uppkom har ingenting med mig att göra men fan, vad min hjärna är en handbroms ibland och varför finns det inget bra ord på svenska för "mind" för? jag översätter det alltid till "hjärna" för att "sinne" är fett gay och det passar inte in på det jag menar det jag vill ha sagt. Helvete svenska är ett jävla pisspråk ibland hur står vi ut med oss själva egentligen.
ORKA VARA DU så sa Arla i en reklam en gång i begynnelsen och jag var nog den enda som tyckte att det var ju en elak sak att slänga i ansiktet på den svenska befolkningen, bevisligen var det bara jag som tog det negativt. JA orka vara jag här sitter jag och klockan är väl snart tre och jag är ensam, kall och fet och jag väntar på något. tittar på bilder från Året Då Min Oskyldighet Försvann, sommaren 2006 där och herregud vad kul jag hade då, för åh vad roligt det är att förlora sig själv. man vet aldrig vad för slags person man hittar då nämligen där längst inne i det själsliga skrymslet. och jag hade långt hippiehår som var solblekt för jag var i grekland och var brun och smal och liten och en man med svart hår och fint leende gillade mig men han hade krulligt hår på bröstet, ända upp till halsgropen nästan och hans klocka var vad som drog mig till honom, barnsliga eller kanske mera vuxenavstötande nyanser av grönt och rött krockade hejvilt runt hans vänstra handled. för övrigt den handen, om jag var tvungen att välja en av dem, jag gillade mest hos honom. på grund av smekningarna
och jag lyssnade på the strokes (pun intended),
jules och nick var mina män, jag tyckte jag såg dem överallt men det var ju inte dem utan det var han mannen med klockan, men det visste ni inte va förutom kanske Emily som fick läsa om det på ett klyschigt turistigt vykort. och ta mig dit tänker jag ibland men det är egentligen inte den tryckande hettan eller de billiga, fula balenciaga motorcycle bag-kopiorna eller den absoluta avsaknaden av något att göra som drar i mig, som rycker i mitt SINNE;
nej det är ju känslan jag vill ha tillbaka jag vill vara så där full av liv och lycklig och smart och liksom, ha den där underverk-waiting-to-happen-auran som jag mer bar som en tiara egentligen där jag satt på min futonliknande kungastol som mina avgudande undersåtar stolt bar runt mig på. måste ha tappat den i vimlet för nu är jag vilsen och liten och oskiljbar ur den grå massan, här står jag som en bit kludd och försöker slita mig loss men hur ska DET gå, kludd har ju inga muskler och ingen hjärna heller och tänker gör jag ju uppenbarligen alldeles för mycket så kanske att man inte är kludd ändå. min hjärna gör ont av att tänka så som jag gör, tror inte grejen är att jag tänker MYCKET utan mer att jag ofta tänker på saker man inte ska tänka på alls. jag kommer ihåg när jag var fyra jag satt under mitt skrivbord och solen sipprade in genom persiennflikarna men jag var långt, långt inne i mörkret och liten och sniffade på ett skrivblock med lukt och så tänkte jag, "men vem är jag? ja, jag är 'christina' men vem ÄR 'christina'? VEM är 'christina'?" och sen blev jag rädd, det svindlade av obehag och känslan som sög tag i mig skrämde mig, jag släppte blocket kröp fram från under det vita bordet ut ur skuggan in i det flammande infernot och sa, "nej så får man inte tänka" med stora bruna ögon som tog upp halva skallen för det var min första existentiella kris och det var första gången jag insåg hur äckligt olidligt stor den här världen är och hur ringa och nästintill obefintlig, overklig och onödig min existens på det stora hela verkligen är.
jag har aldrig haft en sådan värk i huvudet som då trots att den jag har numera konstant åtminstone utmanar den, årgång 1994-värken alltså, den är fin serru lagd på fat och destillerad för näranog 14 år sen, mycket fin, rund smak du. men nu är klockan halv fyra och jag ska upp om fyra timmar men det gör inget att min hjärna värker för egentligen gör den inte det, det finns inga nerve endings i hjärnan vilket innebär att den inte KAN känna smärta vilket innebär att vi alla är ett stort jävla gäng hypokondriker oh smärtan
IT'S ALL IN OUR MINDS.

Ååh. Min vad-jag-trodde-var utdöda kärlek till The Strokes har väckts till liv igen. Och jag menar, se bara på Jules här. SE PÅ HONOM. Och Fab, Nick, Albert och Nikolai klär sig alla lika bra och är (nästan) alla lika snygga.
Sen är musiken helt jävla underbar, men vem bryr sig om det?

Ååååååh.

Jag var hemma hos min bästa killkompis i veckan, med Lajni och Sophie. Krökade och hade kul. Bland annat smorde vi in varandra i massageolja + kroppschoklad, rökte vattenpipa, drack alldelesalldeles för mycket och klättrade ut genom fönstret klockan 5am. Morgonen efter satt jag och Christofer och hans bästa kompis Lasse i sängen och chillade. De började peta mig i magen, och jag som alltid har haft störda åsikter om kroppar i allmänhet pallar verkligen, verkligen inte med att folk klämmer på mitt fläsk. Nyckelben och fingrar och höftben och ryggen i allmänhet är det ok om man rör vid, men gud, INTE magen. Speciellt inte när jag sitter ner.
Jag kommenterar då detta, "meh måste du peta på mitt flabb?"
och Lasse utbrister: "Vadå 'flabb'? Alltså, så himla typiskt tjejer som har lite kurvor! 'Ååh, jag är så tjock!"
Doffe: "Ja, eller hur! Du är fan inte tjock. Lasse är tjockare."
Jag: "Tack, men nej det är han inte."
Lasse: "[suckar] Åh, vad jobbig du ska va! Måste jag visa också för att du ska tro på det?"
Jag: "Ja, faktiskt!"
Han drar då upp tröjan och visar sin mage.

Pojkar är allt helt okej ändå, ibland.

I samband med att jag och min käresta, Sophie, börjar spåna på vårt nya bloggkoncept introducerar vi nu även sommarens stora fashion statement. Forget about huvudbonader. Forget about småblommigt. Nej, originalitet är vad som gäller.
I sommar ska kalsongerna vara på huvudet.

eh tack, typ en av de snällaste sakerna någon sagt till mig på länge.