Att döda ett barn
Så fort jag vaknade i den tidiga morgonen kastade jag mig barfota mitt ut i regnig Höst med en tekopp i hand och alla mina fina kameror under arm. Precis i tekoppsarmens veck hängde en höstlövsbrun halsduk på ett oförutsett och rätt så ologiskt vis. Så traskade jag runt i lång, grön-vit-brun-snirklig kofta med hasselnötsknappar över marinprickig engelsk pyjamas. Och fotade. Och sippade te ur en grön-vit-brun-snirklig kopp.
Sedan dödade jag min baby.
Jag tappade min baby. I marken, hårt. Kallt.
En liten svart storögd tolvmegapixelsbaby. Lika död som löven på marken, och andra klyschor.
Alldeles vindögd blev hon. Suddig syn. Kanske att det går att läka. Men ni vet hur föräldrar är. Jag skulle vara övertygad om att min bebis gick att rädda om så hennes hjärnsubstans sprutade ut på mina bara fötter, över de kalla blanka löven, över träplankor mörka av fukt. Mina röda tår skulle vicka optimistiskt under det mörka, kletiga. Och sticka fram som jordgubbar ur tjära. Jordgubbsfötter och tekoppsarmar skulle slå in babyn i lång, grön-vit-brun-snirklig kofta och springa in, hem, och ringa efter digitalvård. Megapixelvård.
När det egentligen inte finns något att göra. Ingenting fint, värdigt. Marinprickig regnstrimmig flicka kan straffa sig själv för sin oförsiktighet och låta röda kalla jordgubbar vara röda kalla. Kan låta tår vara jordgubbar istället för att, med värmes magi förvandla dem till små vita varma nöjda potatisar. Kanske det hjälper prickiga strimmiga flickan lite. Att Ta Skulden. För vilken ansvarsfull förälder låter sin niomånadersbaby vara ensam, Utan Uppsyn? Babyn kommer försöka ställa sig upp. Men babyn är niomånader. Niomånader står inte upp. Niomånader faller
och slår sig
slår ut storögdhet och får suddigt synfält utan hjälp av regntårar,
benflisor flyger
och engelska mammor med nederbördsstripigt hår släpper örttekoppar och lövhalsdukar men det är ändå För Sent, Skadan är redan Skedd och ånger tusen och en gång om gör ingen skillnad,
den för inte döda barn tillbaka till livet,
den gör ingenting vettigt alls för Döden är ett faktum. Ett stort gapande faktum. Och lika uppenbar som en färgkrita bland blyertspennor.
Sedan dödade jag min baby.
Jag tappade min baby. I marken, hårt. Kallt.
En liten svart storögd tolvmegapixelsbaby. Lika död som löven på marken, och andra klyschor.
Alldeles vindögd blev hon. Suddig syn. Kanske att det går att läka. Men ni vet hur föräldrar är. Jag skulle vara övertygad om att min bebis gick att rädda om så hennes hjärnsubstans sprutade ut på mina bara fötter, över de kalla blanka löven, över träplankor mörka av fukt. Mina röda tår skulle vicka optimistiskt under det mörka, kletiga. Och sticka fram som jordgubbar ur tjära. Jordgubbsfötter och tekoppsarmar skulle slå in babyn i lång, grön-vit-brun-snirklig kofta och springa in, hem, och ringa efter digitalvård. Megapixelvård.
När det egentligen inte finns något att göra. Ingenting fint, värdigt. Marinprickig regnstrimmig flicka kan straffa sig själv för sin oförsiktighet och låta röda kalla jordgubbar vara röda kalla. Kan låta tår vara jordgubbar istället för att, med värmes magi förvandla dem till små vita varma nöjda potatisar. Kanske det hjälper prickiga strimmiga flickan lite. Att Ta Skulden. För vilken ansvarsfull förälder låter sin niomånadersbaby vara ensam, Utan Uppsyn? Babyn kommer försöka ställa sig upp. Men babyn är niomånader. Niomånader står inte upp. Niomånader faller
och slår sig
slår ut storögdhet och får suddigt synfält utan hjälp av regntårar,
benflisor flyger
och engelska mammor med nederbördsstripigt hår släpper örttekoppar och lövhalsdukar men det är ändå För Sent, Skadan är redan Skedd och ånger tusen och en gång om gör ingen skillnad,
den för inte döda barn tillbaka till livet,
den gör ingenting vettigt alls för Döden är ett faktum. Ett stort gapande faktum. Och lika uppenbar som en färgkrita bland blyertspennor.
fyra pälsbollar och en hink med blod
idag har jag
a) läst
och
b) sovit.
nu ska jag springa till sophie och där ska jag fota mina fina vänner med min vanliga (bra-iga) digitalkamera och kanske även min nya, gamla älskling. system-älskling. från 1966. det är grejer, det.
ja jag ska egentligen gå för en kvart sen, men jag har dragit ut på't som vanligt för jag har försökt sätta ihop en snygg outfit. försökt och misslyckats, alltså. I Vanlig Ordning.
så nu ska jag gå fett over-dressed, i londonklänning från typ 70-talet
men jag kompenserar för det genom att ha en londonklänning från typ 70-talet med dålig passform,
en som hänger som en påse lite och förstorar mina elefanthöfter. KÄRLEK på det, som man sa 2006.
plus att jag ska ha ett skärp i midjan som är svinigt o-i tiden. jag vågar nästan inte säga det men vem bryr sig här på youonlyliveonce? jag och mina hjärnspöken. så:
mitt skärp har fyra pälsbollar på sig.
fyra riktiga pälsbollar.
man får bara hoppas att mina vänner och alla jag ser på vägen dit lämnat blodhinken hemma ikväll. ja blodhinken alltså för vemfan vill ha en hink med grisblod öst över sig? som värsta anna wintour.
a) läst
och
b) sovit.
nu ska jag springa till sophie och där ska jag fota mina fina vänner med min vanliga (bra-iga) digitalkamera och kanske även min nya, gamla älskling. system-älskling. från 1966. det är grejer, det.
ja jag ska egentligen gå för en kvart sen, men jag har dragit ut på't som vanligt för jag har försökt sätta ihop en snygg outfit. försökt och misslyckats, alltså. I Vanlig Ordning.
så nu ska jag gå fett over-dressed, i londonklänning från typ 70-talet
men jag kompenserar för det genom att ha en londonklänning från typ 70-talet med dålig passform,
en som hänger som en påse lite och förstorar mina elefanthöfter. KÄRLEK på det, som man sa 2006.
plus att jag ska ha ett skärp i midjan som är svinigt o-i tiden. jag vågar nästan inte säga det men vem bryr sig här på youonlyliveonce? jag och mina hjärnspöken. så:
mitt skärp har fyra pälsbollar på sig.
fyra riktiga pälsbollar.
man får bara hoppas att mina vänner och alla jag ser på vägen dit lämnat blodhinken hemma ikväll. ja blodhinken alltså för vemfan vill ha en hink med grisblod öst över sig? som värsta anna wintour.
Varför slåss vi inte för och Har du också tänkt på det?
Är det något fel på oss? Vi slåss ju inte längre
kommer jag att tänka på klockan 2.50 en söndagsnatt. Kanske är det därför vår vänskap håller på att dö? För att vi inte bitchslappar varandra längre. Vi slåss inte mer och därmed är all fysisk kontakt i princip struken,
våra händer är främlingar till den andres kropp och
är det konstigt att sakna det
för
jag gör, lite kan man väl få
....?
Men när jag ser det en gång så välbekanta klarröda blekna till vagt, beigt bekantigt, till vad som oundvikligen kommer leda till larvvit oigenkännedom,
bekantligt bekantligt bekantligt beklagligt
beklagligt bekantligt.
Vet jag att jag saknar det men det är inte det som värkerbultar
nej det som gör ont är att det kommer komma en tid då jag inte längre,
då värkenbultandet lättar,
då jag
glömmer
då jag
höljer dig i glömska
men mest fasar jag för
att vara den som först
slängs ut i förglömmelsedimman.
kommer jag att tänka på klockan 2.50 en söndagsnatt. Kanske är det därför vår vänskap håller på att dö? För att vi inte bitchslappar varandra längre. Vi slåss inte mer och därmed är all fysisk kontakt i princip struken,
våra händer är främlingar till den andres kropp och
är det konstigt att sakna det
för
jag gör, lite kan man väl få
....?
Men när jag ser det en gång så välbekanta klarröda blekna till vagt, beigt bekantigt, till vad som oundvikligen kommer leda till larvvit oigenkännedom,
bekantligt bekantligt bekantligt beklagligt
beklagligt bekantligt.
Vet jag att jag saknar det men det är inte det som värkerbultar
nej det som gör ont är att det kommer komma en tid då jag inte längre,
då värkenbultandet lättar,
då jag
glömmer
då jag
höljer dig i glömska
men mest fasar jag för
att vara den som först
slängs ut i förglömmelsedimman.
att kränga en biff
jag är så jävla hungrig. tittade i kylen och funderade tom på att smälla i mig lite kött, bara för att det låg där liksom. men sen kom jag på att jag skulle spy som en gravid elefant eftersom min mage inte är van vid sådana extravaganta kulinariska utsvävningar efter fem jävla år av vegetarianism, & andra önodigheter.
aa sen kan man ju typ laga mat eller nåt, men meh, känner mig inte inspirerad. men fan alltså vad najsigt det låter. "käkade kött." "åt en stor svettigt blodig köttbiff." eller "krängde en biff." tänkte jag först, men sen tyckte jag att kränga lät som att sälja och biff lät som.......... alltså nej det var inget.
det var inget.
men så jävla hungrig, för att återgå till mitt annars-så konstanta gnällande. jävla ironiskt att JAG skriver om att jag VILL äta. hallåååååå liksom. det finns en anledning till varför jag pratat/skrivit om ätstörningar i alla uppgifter där man får välja sitt egna tema, & andra uppenbara saker.
blablabla fast egentligen inte! det bara blev så.
men sånt är livet, eller hur? det bara blir, liksom.
och sen händer inte så mycket mer.
aa sen kan man ju typ laga mat eller nåt, men meh, känner mig inte inspirerad. men fan alltså vad najsigt det låter. "käkade kött." "åt en stor svettigt blodig köttbiff." eller "krängde en biff." tänkte jag först, men sen tyckte jag att kränga lät som att sälja och biff lät som.......... alltså nej det var inget.
det var inget.
men så jävla hungrig, för att återgå till mitt annars-så konstanta gnällande. jävla ironiskt att JAG skriver om att jag VILL äta. hallåååååå liksom. det finns en anledning till varför jag pratat/skrivit om ätstörningar i alla uppgifter där man får välja sitt egna tema, & andra uppenbara saker.
blablabla fast egentligen inte! det bara blev så.
men sånt är livet, eller hur? det bara blir, liksom.
och sen händer inte så mycket mer.
s-Ex?
ofta jag kallar honom för the big, naughty number 6! utan att märka också
hahahhahaha
herr sex.
åh herregud man ska inte gå upp klockan 4 om man gick och la sig halv ett och inte slutar skolan förrän 17.10
sophie förresten jag ska bara fixa lite först osv osv, PUSS
hahahhahaha
herr sex.
åh herregud man ska inte gå upp klockan 4 om man gick och la sig halv ett och inte slutar skolan förrän 17.10
sophie förresten jag ska bara fixa lite först osv osv, PUSS
like a baby's bottom
ja ni vet torsdagar brukar vara rätt så händelselösa, men idag då jävlar! här på IB School South händer det grejer. en massa egentligen men jag väljer att skildra den väldigt exemplariska höjdpunkten.
så här va. s-flikkans ex är en rolig prick. jag går, helt oskyldigt, in i trapphuset som leder till övervåningen. samtidigt kommer S-Exet och hans vapendragare ner, och S-Ex har en cigg i munnen. han får syn på mig och typ.... börjar hoppa omkring. ni vet som en liten ivrig hundvalp ungefär.
ja, sånt mår man ju bäst av att undvika, så jag försöker genom att gå åt sidan. men ack, så naiv jag är, S-Exet ser min uppenbara fint och följer efter. ja, vilket händelsevis resulterar i att båda slår in i väggen, ganska hårt. haha, sen står han där och trycker upp sig. too close for comfort liksom som man säger i mina kretsar. och efter ett evigt ögonblick av
"................"
"............"
"..............................."
".................."
så säger han, "känn på min kind" och tar min hand och trycker den i hans ansikte.
ooooookej.
jag tänker, det är bäst att alltid hålla med såna här galningar, vad de än säger, så jag nickar ivrigt och säger "ja, ooh vad lent!" och han skiner upp som en jävla julgran
men eftersom han egentligen inte har gjort sig förtjänt av att någon människa någonsin igen acknowledgar hans existens, så lägger jag till "som en babyrumpa!"
han blir arg, och jag springer därifrån,
i fnitter.
så här va. s-flikkans ex är en rolig prick. jag går, helt oskyldigt, in i trapphuset som leder till övervåningen. samtidigt kommer S-Exet och hans vapendragare ner, och S-Ex har en cigg i munnen. han får syn på mig och typ.... börjar hoppa omkring. ni vet som en liten ivrig hundvalp ungefär.
ja, sånt mår man ju bäst av att undvika, så jag försöker genom att gå åt sidan. men ack, så naiv jag är, S-Exet ser min uppenbara fint och följer efter. ja, vilket händelsevis resulterar i att båda slår in i väggen, ganska hårt. haha, sen står han där och trycker upp sig. too close for comfort liksom som man säger i mina kretsar. och efter ett evigt ögonblick av
"................"
"............"
"..............................."
".................."
så säger han, "känn på min kind" och tar min hand och trycker den i hans ansikte.
ooooookej.
jag tänker, det är bäst att alltid hålla med såna här galningar, vad de än säger, så jag nickar ivrigt och säger "ja, ooh vad lent!" och han skiner upp som en jävla julgran
men eftersom han egentligen inte har gjort sig förtjänt av att någon människa någonsin igen acknowledgar hans existens, så lägger jag till "som en babyrumpa!"
han blir arg, och jag springer därifrån,
i fnitter.
