Varför man gillar The Mighty Boosh.
Det är fint att vara brusten.
Att upptäcka svek. Så ont det gör, så det värker! Upplysningen bultar, snabbare, fortare, bygger upp momentum och riktigt rusar upp i kroppen. Likt bubblor i läsk. Små raketer under vattnet som når ytan i explosion. Jag är arg. Jag är sviken.
Men det är ändå vackert. Fint. För där står jag ju, alldeles söndertrasad visst, med hjärtekross i handen och spruckna drömmar i ögonen. Det är något magiskt över mig.
Skimret. Brustenheten. Sveket. Smärtan. Ilskan. Insikten. Hjälplösheten.
Det är fint, det där, att vara brusten.
Men det är ändå vackert. Fint. För där står jag ju, alldeles söndertrasad visst, med hjärtekross i handen och spruckna drömmar i ögonen. Det är något magiskt över mig.
Skimret. Brustenheten. Sveket. Smärtan. Ilskan. Insikten. Hjälplösheten.
Det är fint, det där, att vara brusten.
And I'm sorry young man, I cannot be your friend. I don't believe in a fairytale end. I don't keep my head up all of the time
ibland gör jag konstiga saker i knäppa outfits.
I gonna keeell you!
