you only live once

Är det något fel på oss? Vi slåss ju inte längre
kommer jag att tänka på klockan 2.50 en söndagsnatt. Kanske är det därför vår vänskap håller på att dö? För att vi inte bitchslappar varandra längre. Vi slåss inte mer och därmed är all fysisk kontakt i princip struken,
våra händer är främlingar till den andres kropp och
är det konstigt att sakna det
för
jag gör, lite kan man väl få
....?

Men när jag ser det en gång så välbekanta klarröda blekna till vagt, beigt bekantigt, till vad som oundvikligen kommer leda till larvvit oigenkännedom,
bekantligt bekantligt bekantligt beklagligt
beklagligt bekantligt.

Vet jag att jag saknar det men det är inte det som värkerbultar
nej det som gör ont är att det kommer komma en tid då jag inte längre,
då värkenbultandet lättar,
då jag
glömmer
då jag
höljer dig i glömska


men mest fasar jag för
att vara den som först
slängs ut i förglömmelsedimman.