you only live once

alltså är det inte gulligaste barnet ever? och specialeffekterna <3
orkar inte skriva mer för det är sommar och jag tänker bli golden broooown! texture like sun! osv

om man dansar till den här spotify-listan kan man se ut ungefär så här. det är bra tror jag.

Gaaah ja för fan!
De spelar på KOKO dagen då jag åker hem. Vilket är på fredag. Gaaah, weepar lite. Men. Man lyssnar ju va!

Igårkväll var jag och Liz på spelning. Vi såg Vampire Weekend. Det var en himlans fin spelning, på en student union och bara 500 i publiken. Jag och Liz stod på pallar, så vi var minst ett huvud högre än resten av publiken. Det var ju mysigt och så, eftersom man stod med ljus i ansiktet och bara, hade ögonkontakt med bandet. Ja jag vet, det är sådant som fjortisar alltid säger händer dem. Och så där. Men om jag var i ett band och stod på scenen och kikade ut på det upplysta folkhavet, och jag såg två tjejer sticka upp 20 centimeter över alla andra, så tror jag nog att jag skulle titta specifikt på just dem ibland.
Men.
Nog om det. Låtlistan:

De spelade en hel del nytt material, från skivan som släpps i januari. Måste säga att det inte var lika bra som deras gamla. Om ni har hört något på deras debutalbum så vet ni att det är jättepoppigt och peppigt. De nya låtarna var sega och långdragna. Lite besviken.
Här är några av inspelningarna jag gjorde. Vågade inte ta med mig kameran, så det är bara mobilkameran som använts.

Den här är okej för jag sjunger inte med. Den under är inte okej för jag sjunger med. Förlåt.

Adam Green.

Han var så härligt full.
Han hoppade ut i publiken. Rufsade folk i håret. Kramades. Dedikerade låtar till 7-Eleven. Avbröt en låt för att snyta sig.

Ja, jag fick en fläskläpp också
för en kille stagediveade och råkade slå till mig när han landade (ingen tog emot honom)
haha, och jag ramlade då
men det gjorde inget, dels för att jag var för full för att märka så mycket anyway, och dels för att
adam green pratade med mig.

hahah, okej, så visst vad han sa var i stil med "are you alright?" och att man måste vara beredd om man ska ta emot folk som stagedivear.
men.
adam green pratade med mig.
ja, hallelujah på den.

Tilly and the Wall - Beat Control
The Ting Tings - Great DJ
Fleet Foxes - Mykonos, Blue Ridge Mountains, Tiger Mountain Peasant Song
Of Montreal - Bunny Ain't No Kind of Rider, She's a Rejector, A Sentence of Sorts in Kongsvinger
Throw Me the Statue - About to Walk
Team Waterpolo - Letting Go


Envy and Other Sins - Highness

Ååh. Min vad-jag-trodde-var utdöda kärlek till The Strokes har väckts till liv igen. Och jag menar, se bara på Jules här. SE PÅ HONOM. Och Fab, Nick, Albert och Nikolai klär sig alla lika bra och är (nästan) alla lika snygga.
Sen är musiken helt jävla underbar, men vem bryr sig om det?

Ååååååh.

Tips på underbar NY-indiepop:
Cassettes Won't Listen.
Gå till hans hemsida nu och lyssna. Speciellt på "Cutting Balloons". Stämmer bra in på stämningen jag är i för tillfället. (Jo, det kan vara så att jag sitter och lyssnar igenom min "att lyssna på"-lista över obskura indie-acts istället för att träna inför psykologiprovet imorgon... hum. Ni har i alla fall fått något ur det, ett jäkligt bra band att freaka över. Eller mera sitta ner och lyssna till. Eller spela i bakgrunden på någon get-together. Ja, ni har väl egen fantasi kan jag tänka mig.)

Sophie och jag drog till Tjärhovsplan igårkväll, såg en viss herr Timo Räisänen. Bra drag, svettig lokal, mysigt mellansnack, roligt värre!

På senare tiden har jag hamnat i en hel del diskussioner om huruvida Pete Doherty är ett geni eller en idiot. Vad jag tycker är väl ganska självklart. Och ni som hävdar det sista. Ta en titt på den här bilden.

Den är åtminstone ett år gammal. 2006. Hypat mycket buzz runt Pete och Kate. Paparazzin är dem i hälarna konstant, dag som natt. Istället för att go bananas, som vemsomhelst skulle gjort, håller Pete humöret uppe och
ja, just det,
springer efter fotografen med en ketchupflaska.
Brilliant.