tjena kexxxxen står ni här och- SKOJA


heeeeej. jag heter christina som ni kanske vet eller kanske inte och jag har fått jobb på londonsvenskar! som bloggare! woooo! FÖLJ MED MIG DIT!

mmmm


alltså aaaaaaah!! michael, som jag inte har sett på ca 34 dagar, kommer till sverige om ca 17 ynka dar!!!! alltså jaaaaa! jag ska krama ihjäl honom.
alltså det vore ju just typiskt mig om jag skulle gå och dö av lycka nu.
ps blev väldigt mycket armar och ben här känner jag. dålig...stämning? hehehehe nej men gud jag saknar ihjäl mig. ska pussa honom tills han svimmar. sen bär jag hem honom och matar honom med saltlakrits. sånt har ju inte britter. och så har han lovat att köpa wkd aka chavdrickan nummer 1 åt mig så det blir ju chavfezt i 165-skogen om man säg ehehehehehehehe *blir galen av lyckan*

ibland går vi på fest och då ser det ut så här.


härmed döper jag den sista bilden (och varelsen som figurerar på den) till Det Genetiska Mästerverket. är ni inte lyckligt lottade som fått vara med vid ett så stort tillfälle så säg.

måste läsa om ted hughes nu. och sylvia plath. har en tenta om sju timmar och jag har inte riktigt koll på vad det är jag ska göra än. känns stabilt.

sen efter det är jag KLAR och då ska jag festa ihjäl mig, dansa tills jag svimmar och bli så kär att själen dör.
men det är ju sånt man gör när man är 20 och vilsen i världen och i hjärtat och bara vet hur det är i stunden eftersom det bara är stunden man lever i, det är bara nu jag är vid liv, jag lever just nu och det är allt jag vet och det,
det är ju så det är att vara 20,
jag vill inte
jag vill inte växa upp
det är bra som det är
jag vill vara förvirrad och försvunnen och jag vill att mina känslor ivrar till och virrar bort,
det är intensiteten

jag måste komma ihåg att stanna upp och uppskatta den det här detta fina denna känsla denna ungdom

jag har aldrig varit mer vid liv än jag är i just det här ögonblicket,
jag måste komma ihåg hur det känns,


spökvandring (okej skoja men typ)


tre veckor kvar. jag kommer sakna den här fina staden.

(och den här fina pojken.)

vi begav oss på nattlig vandring i området. vi gjorde förbjudna saker som att stå på kungliga plintar och gå på kungligt gräs. det kom först en, sedan två nattvakter och lös med arga ficklampor på oss. en polisbil körde förbi, vevade ner rutan och sa: "love, i wouldn't do that if i were you. i'd run!" haha. eller.?

vi hittade en läskig park. som vi sprang in i. (så klart.)

sen tog vi oss hit (där wordsworth, för drygt 200 år sedan, skrev den här dikten).

och innan vi gick hem hoppade vi över staketet och ner på themsens botten. sen kom fler poliser och vi sprang iväg mot lambethtunneln. efter det promenerade vi via emperial war museum, vi skulle ta en genväg genom en park men det satt en ytterst skrämmande man utanför en stängd pub på en öde gata och han ögnade oss så ihärdigt att vi vände och gick ut på huvudgatan igen. och tog en omväg hem.
och när vi väl var hemma såg det ut så här ungefär (och inte nå värst skrämmande alls):

och jag orkar inte för jag kommer verkligen, verkligen sakna den där mannen.
men men.
vad gör man.

it was acceptable at the time

i helgen var vi ute jag och pojken och det var lite fint för vi drog med claire och roberto till en dyr del av london och så gick vi lite genom lummiga parker och välskötta trädgårdar och kom fram till en huvudgata och vad som såg ut som ett butiksfönster,
och vi knackade på trots att det var mörkt och det kom en kvinna i svarta svala slöjor och öppnade och det var tända ljus överallt och vi gick genom ett nersläckt, tomt rum och vidare ut till bakgården och där
var det ljus
och där
stod regissörer och konstnärer och folkibranschen och pratade om tracey emin och spöken och acme och hemliga skådespelar-ordrar.
och vi fick se en hemskt fin trädgård som var alldeles kuslig och jurtjyrkogårds-aktig i nattljuset och en gammal herre i basker riktigt myste av att skrämma upp oss,
vi gick vidare,
allra allra allra längst in på gården,
in i ett trädgårdsskjul
det var inrett som en gammal biosalong och en antik filmprojektor lystes upp med hjälp av en enda glödlampa
och en regissör i femtioårsåldern med zebrarandig bikerjacka på sig visade charlie chaplins brors filmer och 1910-tals skräck och den första tecknade filmen (om en dinosaurie) för oss och bjöd oss på red stripe och rödvin ur plastmuggar
och det var så fint fint fint och åh jag kan inte förklara
sen
sen delade vi på oss och det var meningen att jag skulle hitta hälften av alla jag känner i camden,
det blev inte så,
det blev jag och pojkformade sällskapet och dans till acceptable in the 80's och sånt är ju bra för själen osv osv.
då såg vi ut så här tydligen, fint att man ser så bra ut. gillar sista skräckfilms-screenshotten mest tror jag.


nu ska jag hem till pojken för han sms:ade och sa att "din idiot, jag kommer sakna dig fattar du väl
och jag vill inte vara eländig men kan du ta och skynda dig hit så jag kan kyssa dig nån gång"

tjernobyl






tja. jag är lite konstig. som jag tror har nämnts så brukar jag fota sånt jag har på mig. ni ba: kläder. ja. men. jag blir alltid trött på att bara stå. och efter ett tag spårar jag lite. ibland behöver man göra det. ibland till exempel när huvudet blir varmt för att killar är svartklädda med illröda accessoarer och ser ut som sångaren i the horrors och skrattar åt ens tråkiga nervöst framsvamlade skämt och ler åt en tvärs över klassrummet, då. då behöver man spåra ur. hoppa runt och klättra på väggar och krypa på golv och reagera. jag måste göra det på detta ytterst fysiska och tämligen basala vis eftersom mina mentala tillgångar verkar sina när det kommer till män i the horrors-hår. och konstiga dialektsoppor med vassa vokaler och trubbiga konsonanter. det blir bara härdsmälta. tjernobyl i skallen.

to the basement people, to the basement


en gång när sophie var här och jag levde lite mer så gick vi på ekorrsafari i hyde park.



det var väldigt fint tycker jag. sophie är också väldigt fin.

hejdå!


mad hatters

jag fick nos om det på facebook. det var en secret location, men någon dag innan eventet så fick man reda på det på hemsidan, om man var medlem. när vi kom till adressen så såg det ut som en förortsbakgård, eller lite så som jag inbillar mig att mother russia ser ut: grått och trist och trasigt.

Men vi knallade vidare, och hittade rätt nummer. Vi öppnade dörren. Och möttes av -- ett svart skynke! På det satt en skylt.

Vi var sena! Tänk så tokigt.

Haha jag vet men jag var tvungen.
Vi föll genom det svarta och möttes av den här synen!





Alla var så himla fina! Och det var så himla mycket genomtänkta detaljer överallt som man ville lägga märke till, blev nästan snurrig av allt tjusigt!
Vi blev ledda till bords av en tjej i kaninkostym, och på vårt bord såg det ut lite så här:



Himlans himlans fint.

Eftersom det var ett Mad Hatter's tea party så kunde man göra sina egna hattar! Det var lite tufft.
Sen tyckte jag att den här mannen hade bäst utklädnad. Någonsin.


Min utklädnad var inte så bra, men jag gav den åtminstone ett fränt namn ("Trashy Alice").

Jag lärde Madhia spela Finns i Sjön!

Vi spelade finns i sjön i säkert flera timmar.


Sen drack vi champagne. För £3 glaset! Kalas.

Vi blev lite spexiga:


Både tjejen ovanför och de nedanför var våra bordsdamer. Söta som socker hela bunten!


Framemot slutet på kvällen såg vårt bord ut så här. Det kändes precis som Alice teparty!

Kort sagt var det en väldans väldans fin tillställning.

mad hatter's tea party.


åh hörni. jag har precis varit på det finaste tepartyt någonsin.


mashhhhh


tja! så här såg världen då ut genom min kameralins igår. eventuellt mer om detta senare. nu är jag dödstrött och ska däcka.
ajöken ajö!

LFW

Hejhej. Vet att ni inte är många som läser min blogg, men min arbetsgivare tipsade mig om det här. Om någon utav er mot förmodan råkar befinna sig i London nu på fredag och känner att det vore kul med utgång, fashion week och gratisgrejer så har jag grejen för er!
Sarah Young, som är rätt så frän om jag får säga det själv, kommer vara där och göra mode-iga grejer. Anglomania Magazine med, och det kommer vara i Shoreditch, på den här klubben. Från 21.30 till 03.00. Kommer vara götttt! Om man skriver upp sig på en lista så blire billigare, och jag har listan! Så den som vill komma behöver bara kommentera / alternativt mejla mig (på: jagartrakig@hotmail.com) sitt namn (och alla kompisars namn!) som vill komma så kirrrrrar jag. Bra va? mmmm gött!

Nu är ni inbjudna i alla fall! Kom vetja!

& get teenage kicks right through the night well come on


jag vill må så där, inte så här, och jag vill att sophie kommer tillbaka. och gå på bite med mig. och att alla andra svenskar jag känner kommer hit och pratar lite med mig. jag måste få säga typ och fett och liksom och asså och "jag ba dööör" (funkar inte så bra att säga "i die". folk fattante). så kom hit nu kära vänner
och dö lite med mig
tack.

vissa nätter bryter vi oss in i låsta parker.

hej, jag mår sämst just nu. har feberfrossa och ligger på golvet och skakar. kan inte stå upp, blir snurrig, ramlar. min mage vill nog döda mig tror jag, det känns ungefär som om något har spruckit. eller något som river och klöser. gör så förbenat ont.
så då tänker vi inte på det mer. utan vi kikar på de här bilderna från när jag och sophie ville sitta i en park och mysa mitt i natten. det är väl inte så konstigt att man vill göra det?
inte visste vi att parker i london är låsta på natten. och hem ville vi ju inte heller. så vi tog oss helt enkelt, lite lätt olagligt kanske, in i parken på egen hand.
haha och ja. när vi har varit där alldeles ensamma i kanske nån timme, så kommer tre män emot oss. vi har varken hört eller sett dem komma, de bara är där helt plötsligt. lite fint och konstigt!


nu ska jag sova för imorgon ska vi leta efter en ny lägenhet. det är jag, en exknarkare, en riktigt riktigt posh tjej, en metaldyrkare slash festivaljunkie och en gay guy. ja jag säger då det. mitt liv är ju som upplagt för en sitcom.

i don't wanna classify you like an animal in the zoo but it seems to me that you're homosapien too


Blev fotad av Pieces Accessories på Oxford Street för ett tag sen förresten. De var så söta. Och nu skrev de på deras blogg att jag inspirerade dem till en outfit, hur fint är inte det?

everybody here's got somebody to lean on

Förlåt för att det här kommer vara deppigt, men det är så här att en av dem jag bor med stjäl från mig. Eller, har stulit några saker i alla fall. jag bad om att få dem tillbaka och det resulterade i att han skrev omogna saker i min kylskåpspoesi.
Då blir man inte så pepp på livet.
Då kanske man ligger i sängen och känner sig ynklig och ensam och svag och stirrar ut på den blå himlen på andra sidan fönstret, världen på andra sidan glaset och känner sig ovärd. Nertryckt och ickeomtyckt och värdelös.

Men det blir ju bättre till slut, det blir väl bättre trots att andra flatmates som kanske är lite kära i mig kommer in till mitt rum gråtfärdiga och säger att jag inte får flytta, för att det skulle förstöra för dem. jag får inte vantrivas, om jag gör det får jag ta och STÅ UT, för deras skull, jag får inte bli ledsen när de kastar svordomar över mig, jag får inte ta åt mig och vilja flytta, jag får inte flytta för det är så själviskt, jag får inte tänka på mig själv.

I vilket fall som helst så är det enda raka man kan göra innan en utgång att dricka sig snurrig på WKD och onyktert försöka vika origamisvanar.


hej jag bor i london.

utifall att någon missade det.
det första jag gjorde när jag kom tillbaka var att åka till notting hill och gå på portobello road market. jag sov inte ens. klev av planet från sverige, bytte stockholms minus 20-luft till ett mildare, strax runt nollgradigt klimat. bytte bajsnödiga hipsters till, tja, fortfarande rätt så bajsnödiga, ännu hippare hipsters. fast ändå snyggare. då kan de ju få komma undan med det. right. right?


och det var väl ungefär den dagen. nästan en vecka sen nu. nu är det ju "snökaos" här... haha, jag dör lite. alla tidningar och all media ba "AAAAAH OMG SNÖKAOS HELA LONDON IS SHUTTING DOWN" typ. och jag ba "ehh, snön stannar typ inte ens kvar på marken?"
som exempel på hur EXTREMT det är här så var hälften av tågen inställda i torsdags när jag och madhia skulle åka till kingston. resten var hiskeligt försenade, och hela waterloo station var fullproppat med folk som inte kom nånstans. och min skolas bibliotek är STÄNGT pga "diverse weather conditions", haha så galet. (lovar verkligen att "snötäcket" ser ut som det lilla lagret florsocker som brukar vara ovanpå prinsesstårtor, ungefär. inte mer!)
och om det "fortsätter så här" så kanske de måste stänga ner hela skolan. vilket betyder inställt prov! skulle vilja vara glad tjej över det, men min sverigebiljett är ju för dagen efter. så skjuter de upp tentan måste jag stanna i england. they try to make me stay in england, i say no no no som amy skulle ha sagt.
nej nu orkar jag inte med mig själv mer, får räcka med uppdatering. jallafall fett najs att jag är mitt uppe i den kallaste vintern london sett på minst 30 år. och om några dagar ska jag hem till minus 20. är mitt liv värt eller är det VÄRT.

and the party don't start till i walk in

Klockan är 6 på morgonen. Jag har inte sovit och om 3 timmar ska jag lämna in 2 uppsatser, om 6 ska jag åka till Victoria och ta mig till flygplatsen. Om 13 är jag i Sverige.
Eftersom ni måste sakna mig så fruktansvärt så bjussar jag på en himla massa bilder från mina första månader här i London. Vet att typ hälften är bilder på mig och Lajni (som man redan sett), men det gör inget för det är ändå bara Lajni och jag som läser den här bloggen.
Så här kul har vi!















RSS 2.0