goth detectives.
noel + russell. jatack.
.
How can one ever be sure
if true love can endure?
My thoughts this morning are
As tangled as my hair.
- Lady Horikawa
Varför man gillar The Mighty Boosh.
jättemycket
jag drömde att pete doherty var min bästis. han hade blått smink runt sina ögon, jättemycket
och han sjöng och knarkade på min farmors landställe,
hon blev ledsen men han skrev en fin låt till henne och då var allt bra igen.
sedan kom polisen som såg ut som seinfeld och frågade mig om jag sett mr. doherty,
men han gömde sig under min säng och jag sa
"dockerty WHO?"
och han sjöng och knarkade på min farmors landställe,
hon blev ledsen men han skrev en fin låt till henne och då var allt bra igen.
sedan kom polisen som såg ut som seinfeld och frågade mig om jag sett mr. doherty,
men han gömde sig under min säng och jag sa
"dockerty WHO?"
kalsongernapåhuvudet.blogg.se?
I samband med att jag och min käresta, Sophie, börjar spåna på vårt nya bloggkoncept introducerar vi nu även sommarens stora fashion statement. Forget about huvudbonader. Forget about småblommigt. Nej, originalitet är vad som gäller.
I sommar ska kalsongerna vara på huvudet.
"jag gillar det inte... du ser ut som en anorektiker."
eh tack, typ en av de snällaste sakerna någon sagt till mig på länge.
Hur många gånger lever man? Har du läst min blogg, eller? BARA EN GÅNG.
Det, precis det, brukar jag säga till min bästa Johanna (och alla andra som står ut med att höra på) när vi blir på pickalurven på fester.
Ofta blir det en fin avslutning på ett komiskt pepptalk som, närapå ritualiskt, utförs vid varje sånt där "klä-upp-dig-och-skäm-ut-dig"-tillfälle. Inne på en toalett någonstans, där indiemusik ljuder i bakgrunden (om underbara Lajni är dj:n) och där allt doftar kärlek, glädje och tonår i största allmänhet.
Ett sådant där, "nu ska vi få bättre självförtroende och göra vågademenändåförnuftiga saker"-snack, duvet.
Som mycket väl skulle kunna resultera i att jag beger mig barfota ut i någons trädgård mitt i natten, medan kalla februarivindar viner och tjälen äter sprider sig ända upp i mina tår,
eller tja, att jag ens går ut i den outfitten, "grandma-on-hooker" som jag kallar den. (farmors stora, tantiga kofta ovanför kortaste kjolen och glittrigaste toppen.)
Nu ska jag gå och lägga mig för jag börjar låta fett mycket som Khemiris Halim.
The Strokes - You Only Live Once
Ofta blir det en fin avslutning på ett komiskt pepptalk som, närapå ritualiskt, utförs vid varje sånt där "klä-upp-dig-och-skäm-ut-dig"-tillfälle. Inne på en toalett någonstans, där indiemusik ljuder i bakgrunden (om underbara Lajni är dj:n) och där allt doftar kärlek, glädje och tonår i största allmänhet.
Ett sådant där, "nu ska vi få bättre självförtroende och göra vågademenändåförnuftiga saker"-snack, duvet.
Som mycket väl skulle kunna resultera i att jag beger mig barfota ut i någons trädgård mitt i natten, medan kalla februarivindar viner och tjälen äter sprider sig ända upp i mina tår,
eller tja, att jag ens går ut i den outfitten, "grandma-on-hooker" som jag kallar den. (farmors stora, tantiga kofta ovanför kortaste kjolen och glittrigaste toppen.)
Nu ska jag gå och lägga mig för jag börjar låta fett mycket som Khemiris Halim.
The Strokes - You Only Live Once
Don't get offended if I seem absent-minded.
Det är mörkt och ruskigt ute och stökigt och bråkigt inne. Min hjärna är i tusen bitar, mitt hjärta är i tusen bitar, jag vet ingenting längre,
jag längtar bort.
Saknar Hyde Park som attan. Har man tappat inspirationen är det bara att ta en titt på dessa härliga bilder.
Den första och den sista är mina favoriter. Ettan för att den ser lite ut som ett hjärta, och den sista för att bakgrunden enligt mig ser precis ut så som härliga fantasiskogar i underbara berättelser ska göra. Jag får en galen skrivlust varje gång jag ser dem här bilderna, men det kanske är för att jag var där och tog dem.
Vackert är det i vilket fall som helst.
(vila [i slappo-outfit] @ Natural History Museum)
Åh, himmel, vad jag saknar London.
jag längtar bort.
Saknar Hyde Park som attan. Har man tappat inspirationen är det bara att ta en titt på dessa härliga bilder.
Den första och den sista är mina favoriter. Ettan för att den ser lite ut som ett hjärta, och den sista för att bakgrunden enligt mig ser precis ut så som härliga fantasiskogar i underbara berättelser ska göra. Jag får en galen skrivlust varje gång jag ser dem här bilderna, men det kanske är för att jag var där och tog dem.
Vackert är det i vilket fall som helst.
(vila [i slappo-outfit] @ Natural History Museum)Åh, himmel, vad jag saknar London.
