you only live once

i helgen var vi ute jag och pojken och det var lite fint för vi drog med claire och roberto till en dyr del av london och så gick vi lite genom lummiga parker och välskötta trädgårdar och kom fram till en huvudgata och vad som såg ut som ett butiksfönster,
och vi knackade på trots att det var mörkt och det kom en kvinna i svarta svala slöjor och öppnade och det var tända ljus överallt och vi gick genom ett nersläckt, tomt rum och vidare ut till bakgården och där
var det ljus
och där
stod regissörer och konstnärer och folkibranschen och pratade om tracey emin och spöken och acme och hemliga skådespelar-ordrar.
och vi fick se en hemskt fin trädgård som var alldeles kuslig och jurtjyrkogårds-aktig i nattljuset och en gammal herre i basker riktigt myste av att skrämma upp oss,
vi gick vidare,
allra allra allra längst in på gården,
in i ett trädgårdsskjul
det var inrett som en gammal biosalong och en antik filmprojektor lystes upp med hjälp av en enda glödlampa
och en regissör i femtioårsåldern med zebrarandig bikerjacka på sig visade charlie chaplins brors filmer och 1910-tals skräck och den första tecknade filmen (om en dinosaurie) för oss och bjöd oss på red stripe och rödvin ur plastmuggar
och det var så fint fint fint och åh jag kan inte förklara
sen
sen delade vi på oss och det var meningen att jag skulle hitta hälften av alla jag känner i camden,
det blev inte så,
det blev jag och pojkformade sällskapet och dans till acceptable in the 80's och sånt är ju bra för själen osv osv.
då såg vi ut så här tydligen, fint att man ser så bra ut. gillar sista skräckfilms-screenshotten mest tror jag.


nu ska jag hem till pojken för han sms:ade och sa att "din idiot, jag kommer sakna dig fattar du väl
och jag vill inte vara eländig men kan du ta och skynda dig hit så jag kan kyssa dig nån gång"