group of kids, line of cars
jag har varit sjuk större delen av veckan, har lyssnat på bright eyes, sett på gilmore girls och bara allmänt geekat around.
den här http://www.ahajokes.com/eng010.html gör mig totalgalen. jag har inte ens orkat läsa hela ännu, den är så himlans svår! haha. jag kommer till "exiles, similes, and reviles" och där tar det stopp.
jag som trodde jag var helt ok på engelska, well i guess that proved me wrong. maha.
någon som utan bekymmer klarar sig igenom hela? tell meee!
i'm not a smorgasbord
men jag är faktiskt inte något smörgåsbord.
ärligt, jag vet åtminstone tre killar som flirtar totalt och brutalt med mig at any given chance. alltså aaah. hjälp, varför blir det så här för? jag behöver inte detta just nu.
OCH JAG BEHÖVER VERKLIGEN INTE KILLEN SOM "GÄSPAR"; IE STRÄCKER ARMARNA I LUFTEN, SNEGLAR "DISKRET" ÅT MITT HÅLL OCH SEDAN LÄGGER ARMEN RUNT MIG.
herregud, kväljningar. :x
och det är lite känsligt att skriva om sånt här ändå för jag vet att, hmm, det finns chans att någon läser. hehee. DO NOT LEARN MORE SWEDISH I TELL YOU (bara utifall att, mehh jag tror allt sheena är lite paranoid).
GRATTIS LAJ, sjutton år! :D
förresten så har sarah beställt hultsfredsbiljetter nu, tjiho! nu måste jag bara ha någon att gå med. meh. jag uppmanar er att GENAST klicka in er på ticnet och beställa tredagarstickets, savvy? jag kan ju inte vara ensam där med en massa fulla människor. haha. ni måste hålla mig sällskap! ;)
hehe, igår på natashas engelska åkte vi på en field trip till the american food store. gud, jag har köpt godis för aaalldeles för mycket pengar. helt sjukt dyrt. ett paket flingor kostar 75 kronor. fast jell-o var relativt billigt, 25 kr och det var ändå rätt mycket i ett paket. det dyraste jag köpte var nog pop-tartsen, men jag och alekzandra nördade oss och sa, "we're only buying it because we saw them eating it on gilmore girls" haha.
hoho. och sen åkte jag och H. hem tillsammans. alltså fy fan vad glad jag är över att jag har någon annan att ha en crush på nu, orka med honom! vi satt tysta hela jävla vägen, det första och sista han sa var, "hejdå."
fast jaaag vet nåt som inte ni vet. :P jag säger det till er om ni frågar mig. fast jag tänker inte vara så oschysst att jag skriver det här (dessutom vet jag inte riktigt om det var ett skämt eller inte (ojdå hoppas det inte blev för uppenbart vad jag menade nu)).
nej nu är det dags för lite medium.
over and out.
one baby to another says
och jag vill inte skryta om det.
eller, okej, jo det vill jag. jättemycket dessutom.
för är det inte lite coolt ändå att bli citerad i en låt? alltså, hur ofta säger man något som kan tolkas som såpass underbart bra att någon annan känner för att skriva in det i en sång?
jag har inga siffror men jag tänker anta att statistiken inte är alltför uppmuntrande.
så sheenas one-of-a-kind personlighet har förevigats i en låt. det är till och med avslutet på den.
jag tycker man får förlåta sheena för att hon är så egengod och självcentrerad att hon skryter med detta.
jag är trött och flummig och kommer ångra det här inlägget lite om några sekunder
nu måste jag säga
att jag känner mig lite ensam
för alla mina vänner
gick och la sig tidigare än mig
och ingen av er är uppe ännu.
för jag har flummat hela jävla natten.
och nu behöver jag faktiskt prata. eller, ja, just NU gör jag det. men om tio minuter vill jag säkert inte det längre.
men seriöst. jag har mycket att berätta.
eller. nej. nu förstorar jag saker och ting igen.
men jag har en del på hjärtat. haha.
fast det är lite knäppt. och lite dumt.
och ni kommer kanske inte vara på min sida
men jag vill i alla fall att ni ska veta.
omg. nu gör jag er alldeles för nyfikna för mitt eget bästa.
dags att sluta.
i'm gonna make somebody love me
seriöst. jag blir deppig av ensamhet
och alldeles för få kramar.
a boy now, please.
nothing on the tv, nothing on the radio that means that much to me
killen-jag-pratar-med-som-lyssnar-och-förstår är inte
jag upprepar, INTE
kille-material.
jag kan förstå att det lät som det på mitt förra inlägg, lite kanske, men det är verkligen inte så.
he makes me use lower case
men mer än så är det inte.
och det är väldigt trevligt att for once kunna prata med en kille utan att känna sig besvärad av hans utseende, eller vad han tycker och tänker om det jag säger.
han förstår och ger inga klyshkommentarer.
jag påstår absolut inte att ni mina kära änglar inte kan lyssna och förstå. tvärtom. men det är en kille, och jag känner honom knappt alls, och det är bara skönt att slippa tänka efter innan jag säger något.
jag ska berätta för er snart. känns bara som om jag förstorat upp något oväsentligt eftersom jag inte orkade prata om det. så förvänta er inget mindblowing.
en miljon tack för allt, för att ni gjorde min lite misslyckade 17-årsdag rolig.
Deppo
Det spelar ingen roll hur många som säger till mig att det blir bättre.
Det är underbart att ha sådana stöttande och förstående kompisar, det är det verkligen, och det är inte rättvist att hålla dem - er - på sträckbänken.
Men det är bara det att jag inte orkar med att förklara just nu. Det tar bara stopp inom mig, jag orkar inte det och ingenting annat heller.
Jag bryr mig inte om tv. Inte ens om "Seth" skulle bli uppäten av en mekanisk haj skulle jag bry mig.
Jag bryr mig inte om jag ligger nio sidor efter i matte. So what jag visste att jag inte skulle klara av avancerad matte redan från början.
Jag bryr mig inte om jag inte vet vad "Qué se ha hecho realidad" betyder. Jag skrev min +200 ord-uppsats innan det hemska hände ändå, men jag lär ändå inte få G ens.
Jag bryr mig inte om jag knappt har någon aptit och blir svimfärdig i skolan. Jag får väl gå långsammare i trappor, helt enkelt.
Jag bryr mig inte om det är sent.
Jag bryr mig inte om jag aldrig blir glad igen.
Jag bryr mig inte om jag låter fåningpatetisksomendramaqueen,
för ingenting betyder något längre.
Edit//
Om jag bara kunde släppa det där. Om jag slutar att tänka på det, slutar tänka överhuvudtaget, bara tar mig igenom dagen veckan livet som en robot
blir jag lycklig då?
Ingenting blir som man hade tänkt sig, det låter ju självklart bara man tänker efter en stund.
Men, som sagt, vad är det för nytta med att tänka efter? Det är när man gör det som hjärnan får tillräckligt med tid till att börja gräva i minnets bakgård, och det spelar ingen roll ens om det ytliga skulle ha postkod 90210, för bakgården ligger i det slummigaste ghettot som finns och tankarna som irrar där är bokstavligen sådant man tagit ut med soporna. I de mörka gränderna av min hjärna vistas minnen jag slängt ut till förruttnelse. Jag vill inte återse dem, men jag får inget val om jag "tänker efter".
Jag gör mitt bästa, försöker förtränga men kan inte glömma.
Om jag bara slutar skriva om det, om jag tvingar hjärnan att fokusera på bra minnen -
men fingrarna lyder inte, de dansar envist över tangenterna och fyller rutan med mina funderingar om mina misslyckat bannlysta tankar.
Okej. Here goes nothing.
Min dag:
Vi hade Superstar på gympan idag, jag trodde det skulle vara ungefär lika skojigt som Småstjärnorna, men det visade sig vara en tävling i olika grenar.
Det var helt okej, mest för att jag var bäst på att rita med en krita på en vägg medan jag hoppade så högt jag kunde, och gjorde 24 armhävningar på 30 sekunder.
På engelskan skulle Natasha lära oss hur vi skrev en läslogg, och hur man såg om man skulle använda much eller many, a few eller a little, somebody eller anybody och somewhere eller anywhere. Hon sa, och jag citerar,
"This is an attempt to make you seem smart -" ironisk fnysning, "because if you're not smart, people are going to think you're Americans."
Jag vill le åt minnena men jag bara gråter över vad jag kommer ihåg.
Nu faller jag, genom svarta skuggor mot en evig bottenlöshet.
Jag får skylla mig själv för att ha sagt
Det är bara att ta sig igenom det.
Bara en tidsfråga innan något dyker upp som man inte kan ha kontrollen över, alls, fast man försöker
allt man bara orkar.
Helgen gick förvånansvärt nog bra, fast såhär i efterhand kan jag tycka att den var hemsk.
Alldeles för många tårar, jag förväntade mig det inte, blev chockad men inte förvånad.
Innerst inne hade jag kanske ändå förutsett det, litegrann åtminstone.
Och jag vet att det var för allas bästa, alla involverade, men det gör lika ont för det.
Tiden läker alla sår
sägs det ju
men om det är någonting jag saknar
är det just tid.
Trendy deppig?
Men vad är det här egentligen? Alla verkar vara totalt deprimerade så här lagom till det nya året. Jag vet inte hur många bloggar som stänger ner nu pga att ägarna inte orkar med det just nu.
Själv kände jag mig lite lagom pigg på ännu ett nytt år, men jag bestämde mig fort för att jag inte skulle deppa ihop över det, jag klarar ffs inte av att vara så där sjukligt deprimerad längre. Jag måste faktiskt försöka fortsätta, hur jobbigt det än är. Jag är alltför medveten om vad som händer när man låter sig själv hamna i det där träsket, jag tror ärligt talat inte att jag skulle kunna ta mig upp igen om jag föll ner där igen.
Det är förjävligt svårt ibland - tro mig, jag vet. Men man måste vara kapabel att gå vidare, istället för att bara se tillbaka.
Och jag har ändå alltid varit lite anti-trend.
Love me or hate me, that is the question
(Nashi har gått omkring och trallat på den låten hela dagen, för att förklara titeln ^^.)
Idag hade vi en svenskalektion, sedan var bilden inställd så vi slutade tidigare. Fast Linda, en ny tjej, kom till sin första dag i IB idag så vi höll henne sällskap lite. Sen följde hon med mig och Andrea på tunnelbanan, för Linda skulle till Liljeholmen till sin gamla skola och säga hej. Jag och Andrea drog till Gamla Stan för att ta lite bilder, vi är fotonördar like that.
Haha, jag hade inte min kamera med mig, så jag kidnappade Andreas ibland eller tvingade henne att ta meningslösa bilder.
Resultatet:
i. Goofar runt lite
ii. Julmarknad!
iii. Tomtar
iv. Övrigt
Vi var där några timmar, Andrea fick mig att gå in i sånadära läskiga affärer med "alternativ" clothing eller något. En affär hade grottor, en annan var fylld av drakar i rotting (lifesize eller vad man nu ska kalla det), en annan var scifibokhandeln (de hade cutouts från Sagan om Ringen och Pirates of the Caribbean), och en hette typ CUM Clubwear.
.....
Haha.
Andrea köpte en väääldigt god candycane till mig, de var säkert handgjorda med tanke på hur mycket de kostade. Så vet jag inte hur det gick till, men det är så att hon gillar att prata engelska hela tiden, hon brukar göra det hemma så det är helt normalt för henne. Så pratar hon på engelska svarar jag på samma språk, right?
Det var i alla fall så vi började få blickar, för att vi hablade ingles. En italiensk kille började till och med ta kort på oss, tihi. Det var skoj.
Sedan skulle vi titta (ok, lukta) på lussebullar. Och Andrea och jag fick total blankout, vi bara, "Oh look! It's... ehh... it's...." och försäljaren sa, med världens mest svenska accent, "Dey are kalled lussekatter".
Och när vi köpte candycane:sen, pratade vi också engelska och hon som tog betalt var nog en som verkligen inte ville prata engelska, men sen så hade hon ett väldigt gulligt sätt att uttala på ändå så vi blev glada. Vi tror att hon sa något i stil med "They are very fragile", men det lät verkligen som något heeelt annat.
Meh. I fredags ringde Henning mig. Det var verkligen pinigt. För det första trodde jag någon busringde mig eller något. Sen tyckte jag rösten var en förställd Johannas, så jag spelade med lite. Fast jag hade ingen aning om vad hon pratade om, jag var ganska förvirrad och stod dessutom inne på Ica och försökte handla grönsaker. Efter en evighet sa han, "Du vet vem det är va?", med normal röst, och jag svarade att visst gjorde jag det (liar, liar). Sedan hörde jag Julia i bakgrunden säga "Henning, du är inte rolig", och då förstod jag vem jag pratade med.
Seriöst. Två dryga minuter på telefon, i ett everydaysamtal med någon man inte har någon aning om identiteten på, det är ganska länge. För att inte säga fruktansvärt länge.
Huga. Imorgon har jag bara engelska, sen är jag free to go, wei! Men. Det råkar vara så att vi har nationellt prov i engelska i fem timmar!? -åhherregudjagkommerdö- vad jag har hört verkar inga andra gymnasieskolor ha dem, men jag vet inte, är det bara vi? För jag tror Siri yrade något om att "normalt sett brukar man inte göra dem förrän i trean", men att vi gör dem tidigare för att vi ska ha nationella betyg ifall vi failar IB, och då kan man inte vänta till trean.
Är det så eller virrar hon som vanligt? Är det någon som har nationella proven nu och i vår?
Åh förresten, Ems, ditt paraply ligger i min hall! Blev kvarglömt när vi såg den bästa filmen ever häromhelgen.
På tal om helger... oh my. Jag har suttit och pluggat svenskaengelskamatteengelskabiologisvenskaspanskaengelska (i den ordningen too), och missat en säkert totalt underbar tjejkväll hos Fridis med gänget. Hann bara träna två timmar i lördags, tio timmar förra veckan totalt (fast jag var sjuk, pretty damn good imo). Och måste verkligen dieta lite innan jul, inga crazy saker men bara lite mer strictness nu. Fast idag har inte varit bra, har ätit lite sallad i skolan och en polkagris i Gamla Stan, vilket varken är en bra balans eller ett bra intag alls. Fast jag drack ett glas Tropicana (nej, det är inte juice det är Tropicana. Savvy?) och en te (svart), så lite har jag allt fått i mig idag. Hungrig är jag inte heller.
Åh gud. Tvrösten i femman sa just "kyckling", och jag får kväljningar. I skolan idag var det nuggets och det luktade, ärligt talat, BAJS. När de slog upp dörrarna till matsalen var det som att stiga in i lagård. Nice.
Saken blir ju inte bättre av att jag sett hur man gör nuggets på Jamie Oliver heller.
Om man säger så här: programmet var för två-tre år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg ingredienserna.
Oj just det, idag har jag fått reda på att Liz, Andrea och Nashi också är Harry Potter-nördar! Haha. Eller okej, jag har faktiskt växt ur det nu (äntligen). Men jag kommer nog ändå läsa den sjunde boken, det är faktiskt den sista och det är nostalgi så det ryker om det. Being the boknörd I am så var Harry en av de första "riktiga" böcker jag läste (Miranda och alla de där andra Kerstin Sundh-böckerna don't really count ya know, för att inte TALA om Tvillingarna, ahaha, right Jojo?) och fick mig intresserad av böcker in general. Så jag owe mycket till JK Rowling, eller nåt.
Nej nu slutar jag för min Swenglish is getting reeeally bad.
En seriös, allvarlig scottish man på SACO-mässan sa "Cheers!" till mig efter att ha fört ett seriöst, allvarligt samtal med mig!
Ahahahaha.
Cheers darls.
Lately, you've been going so crazy
Jag hade skrivit ett veeery långt inlägg, men så dog datorn innan jag hann spara så veckan blir här summerad i en "Veckans.."-lista:
Veckans...
crush: jag vet inte vad det är men jag blir lite väl lycklig när "Mr. Meade" är sådär supersnäll mot Ugly Betty. mest otippade: en kille kommer fram till mig på Centralen, ler och säger hej med världens gulligaste röst.
pinsammaste: när en kvinna bredvid mig på tunnelbanan råkar armbåga mig. Hon säger "Men oj, förlåt!" och klappar mig på armen. Jag blir så chockad över att någon i Stockholm faktiskt är snäll, så jag börjar skratta (inget litet småfniss heller, utan ett rejält flabb) och lyckas klämma fram ett: "Neej... det är... okej." Föga övertygande.
onödigaste: ha studiedag (fredag) - men ändå åka i drygt en timme för att komma till skolan och ha två prov.
fashionstatement: Alex (till mig): "Hela veckan har du haft något med en rosett på!"
stalker: är your truly som stalkat Laj både igår och i förrgår ^^
mobboffer: Sheena för hon har en Motorola D&G och Hannes sa "snobb", Liz sa "snobb", Erik sa "snobb", Marie sa "gay".
jobbigaste situation: bio med spanskagruppen... jag och H. åkte hem tillsammans, ensamma. Ansträngda samtal och undvikande blickar.
insikt: att L. gillar H. - och the other way around också.
yay: jag och Alex lyckades läsa ett helt stycke i en bok på spanska - helt utan hjälp (nästan)! Vi var otroligt stolta och berättade för alla.
bästa: Askar ("Ass-car" :P) säger, helt ärligt till mig, "I'd like to be a vegetarian like you, you're so healthy and fit". (=enmiljardsjutusenfyrahundrafemtiofyra pluspoäng in my book.)
A week in the life of
Ahhh. Ok. Recap:
I torsdags vaknade jag klockan 8.15 sharp. Jag sprang ner och mamma stod och packade alla Bessies saker. Jag blev lite deppad och gick till vardagsrummet, slängde mig på soffan och slog på E!. Pessäähh kom och hoppade upp bredvid mig, sedan la hon sig ner med sitt huvud på mitt huvud. FYI så hatar hon att ligga så, än mindre att sova så - men ändå somnade hon i den ställningen. Det blev ganska varmt i nacken, men jag var glad ändå för jag visste att det där var ett av de sista ögonblicken vi skulle ha tillsammans.
Jag följde med och lämnade min lilla bebis hos uppfödaren, det tog typ 40 minuter att åka dit för det är i Västerhaninge eller nåt. Jag tog överdrivet mycket bilder på henne, och de lär dyka upp här i sitt överflöd i en inte alltför avlägsen framtid.
Sedan släpade jag med Anders och Alex till Kista, fast lite emot min egen vilja faktiskt. I ungefär två timmar letade vi efter kläder till Anders, sen var de två tvungna att dra till stan för de skulle se The Grudge. De visste inte hur man gjorde så jag fick åka med dem och visa vilken linje de skulle åka på för att kunna gå av i Hötorget. För att komma till Hötorget, som är "ganska" nära FS Sergel, måste man byta från blå linjen till den gröna. Jag sa "Vi går av i centralen och byter där". Sagt och gjort, men sen ville de dårarna inte åka mer tunnelbana så de gick från T-Centralen till Sergel. Då gav jag upp allt hopp om dem och åkte tillbaka till Kista. På tuben tillbaka sms:ade jag en massa med Olivia, min Strokes-själfrände numero uno.
Tjiho, jag köpte så galet mycket i veckan! Ska försöka sammanställa en liten lista (ingen speciell ordning ^^):
1. Marinblå 60-talsinspirerad klänning med stora knappar och skärp i midjan, Indiska
2. Guldskärp (att ha till klänningen ist. för det tråkiga blå som följde med), H&M
3. Mossgrön topp med stor, svart rosett i midjan och små knappar i ryggen, Vero Moda
4. Vagabondskor som var värsta kapet för 600 spänn, plus att man fick ett snyggt halsband till, Nilson
5. Långt mässingshalsband med hjärtehänge (I have a thing for hjärtan), själva hänget är några runda pärlor i samma material som resten av halsbandet, Wedins
6. Guldfärgad mössa, H&M
7. Vit kepsmössa, Wedins
8. Grå stickade leggings, Gina Tricot
9. Mörkblå kort jacka i manchester, H&M
Det var säkert en massa mer men jag kommer inte ihåg allt. :)
Det var ju iofs en liten sak till......
Vad kan det ha varit? Jag borde verkligen komma ihåg.
Hmm.....
Kan det ha varit att jag gick och köpte en ny mobil?
Hahaha.
Och inte vilken mobil som helst heller,
nopesinope, jag köpte en Motorola Razr som jag gått och spanat på ganska länge nu, fast ännu bättre för
jaa, jag köpte Dolce&Gabbana Razrn.
I lördags var det skräckkväll hos Johannis, vi såg Silent Hill... som var, meh, ungefär. 'Nuff said.
Annars var det skoj skoj skoj, synd bara att Maddovato inte kunde komma.
Idag skulle jag till skolan, jag gick villigt upp 5.45 (eftersom min söta mobil väckte mig ^^). Jag hade tom tid att städa lite i köket, innan jag sa hejdå till pappa och gick till bussen.
Bussen var det ja. Vilken buss? Jag kom till hållplatsen 7.12, jag var lite sen faktiskt, den senaste bussen jag kan ta för att komma i tid är den som går 7.16.
Den kom dock inte. Jag stod där i en evighet, och sedan kanske drygt 30 kom en 541 eller 518 - men den var helt fullproppad. Jag såg Fridis på den, men vi var kanske tjugo pers som ville komma med och den tog bara runt tolv. Så jag var kvar, tänkte jag kunde ta nästa. Men det kom ingen nästa, bara tre 119. När klockan var 7.45 bestämde jag mig för att jag hade så fruktansvärt ont i mitt skavsår (nya skor, hupphupp) att jag kunde stanna hemma. Pappa gick precis när jag kom, och han fick vänta en halvtimme innan hans buss kom, och han åker ändå till Kista, dvs andra hållet.
Så bussarna var bajs idag.
Nu ska jag gå och fixa med lite bilder, hörs.
Bio och snö
Dagen började...
Här hade jag tänkt lägga till ett fint litet "bra", men det gör mig ledsen att behöva säga att så inte var fallet. Fallet var faktiskt som så att Alex ringde och väckte mig, med typ 30 signaler eller nåt. Ok, klockan var kanske 9, men
ändå
det är lov och jag vill gärna "sleep in" på mornarna.
Så jag mjukstartade morgonen i mjukisbyxor, en kopp äpple&kanelte och The Fashion Spot - och så var dagen räddad.
Vid två ungefär drog jag och Laj in till Vällingby (en liten parentes måste tilläggas här: jag går på en hållplats tidigare än Liney så jag sätter mig vid en ledig dubbelplats, lägger väskan [åh jag måste ha en ny väska!] på sätet bredvid så att Laj kan sitta bredvid mig. Och så är det så många personer som går på vid Åkermyntan så en tjej hinner före Laj, och då stannar hon bara och i princip förväntar av mig att jag ska flytta väskan. Oförskämdheten! Självcentrisismen!
Ja, jag tog bort väskan, och dear old Laj fick stå upp.)
Hursomhelst, vi skulle se The Devil Wears Prada, som jag har längtat efter den filmen! Jag har iofs inte läst boken, så det är säkert inte alls samma sak för mig som för alla som har gjort det, men jag måste säga att jag gillade filmen. Ok, i ärlighetens namn var det mest för klädernas skull - and not the acting. (Fast filmen är värd att se, om inte annat, så för Adrian Grenier eller vad han nu heter - ni vet han från Entourage. Ett ord: ögon!)
Och Laj var supersnäll som bjöd mig, världens bästa. :)
Efter filmen skulle vi ta bussen hem. Den var sen, inställd, you name it they were it, så vi fick vänta i eeevigheter innan vi lyckades armbåga oss på en fullastad liten 541:a. Förresten så träffade vi Maria and friends, trewligt trewligt.
Men nu är jag suuur för jag vaknade imorse så var det pyttelite snö som "föll från himlen men inte landade på marken", som Laj uttryckte det.
Och det var okej. Den snön räckte för mig.
Men neej då, när vi kommer ut från bion så ska det ju såklart se ut såhär
Plus att en lite halvläskig tant började prata med mig på bussen, om hur underbart bra Stockholms lokaltrafik fungerar (hon var sarkastisk). Jaa, haha, så stannade inte busschauffören vid en hållplats fast folk skulle av där, och så var han nära på att inte stanna på nästa heller men då skrek en arg man på honom att "Du får väl stanna nångång!". Det var ganska komiskt, hela bussen blev knäpptysta. Men bussen stannade iallafall.
Åååh herregud vad sammanhängande det här blir nu, för nu tänker jag prata om The Devil Wears Prada igen. Jag såg att Anne Hathaway hade nästan precis den frisyren jag gått och funderat på ett bra tag nu. Men jag vet inte hur Sheena skulle se ut i lugg - jag tror jag haft det i min gröna ungdom men det var disaster let me tell you. Fast den luggen var inte alls som den jag vill ha nu, för den blir längre på sidorna så att det liksom jämnar ut sig med resten av håret. Idk. Annars funtade jag på att skaffa lite lätt rockigt hår typ Juliette Lewis eller Chrissie Hynde.
Jag älskar verkligen Annes hår. Juliettes är kanske lite väl trashigt, men Chrissies är rätt coolt. Fast jag har ingen aning om hur mitt hår ska se ut för att jag inte ska se helt totalt hemsk ut. Det enda jag vet är att jag inte kan ha typ pojkfrisyr, eftersom mitt ansikte är å himla tjockt. Därför tvekar jag alltid i flera veckor innan jag klipper mig, för jag vet att jag kommer ångra mig om mitt ansikte framhävs.
Meh. Jag vet faktiskt inte.
Tjihoo
Så fick jag T i TOK (Theory of Knowledge), fast jag har excellent i läxor på den.
De ämnena jag fick MT i är english, idiot reading club, svenska, science (ahahahaha), social studies och - get this - visual arts. Jaa det är faktiskt sant. Jag har excellent i bild.
Hahahaha, där fick du något att bita i Margit!
Är i skolan nu, borde egentligen göra lab.rapport, meeen orkar inte.
Så här skrev min spanskalärare:
"Christina!
We haven´t had our first revision test yet but if you keep up the good work (you didn´t do well at all on the last quiz, however) I´m sure you will get a good grade at the end of this year."
Hahahah, herregud det kommer gå to hell. Jag har ju prov imorgon, har inte börjat träna än.
Usch vi fick ingen lunch idag, maten var slut. Och jag börjar om sju minuter så jag måste nog gå till skåpen nu.
hallu
.
Oh yes I notice you
Gaah. Se allt jag behöver göra den här veckan:
Tisdag: Social Studies, måste skriva en hel uppsats om the US - Iraq war, plus att jag ska hålla en ungefär fem minuter lång presentation om det.
Onsdag: Ska ha skrivit, och illustrerat, en children's story i engelskan.
Torsdag: Spanskaprov på två kapitel plus all grammtik jag lärt mig på två månader.
Fredag: För Idiot Reading Club (ja, jag har ett ämne som heter så) måste jag ha gjort klart ett tjockt häfte om idiomer - har inte börjat än. Och så har jag lap report att lämna in i science också. Åh skit, jag har prov om Ett Öga Rött i svenskan också.
To make a long story short: prata inte med mig tills på fredag!
Okej, nej, men nästan. Jag borde verkligen börja skriva på den där social studies-grejen nu. Vad är klockan? Snart sex??? Åh, himmel.
Men jag måste hinna med att skriva lite om min dag också. Jag har bara svenska och bild på måndagar, så det var helt okej. På svenskan, första lektionen, kom H lite för sent, och han satte sig snett bredvid mig så jag blev alldeles pirrig och inte kunde koncentrera mig på någonting annat än hans andetag. Okej, jag vet att jag låter som ett pervo nu men försök att bortse från den faktorn. Och fokusera på att jag alltså satt i nästan två timmar och bara andades in hans lukt (ok,ok,ok det låter fel, men tro det eller ej så menar jag det på ett hälsosamt sätt) istället för att arbeta.
Sedan när det var slut för dagen, skulle jag och Andrea åka tunnelbanan hem och så fick vi vänta på perrongen i drygt fem minuter (en SL-minut är mycket längre än en vanlig minut). H kommer fram till oss och står bredvid oss, men eftersom jag har bestämt mig för att ge upp honom så säger jag inte mycket till honom. Jag tittar nästan aldrig honom i ögonen heller.
När tunnelbanan väl kommer, går jag undermedvetet extra sakta så att H ska förstå att det är ok att han följer med oss och sitta med oss, eller om det är han som försöker vara snäll och trevlig och låtsas vilja sitta med oss. Eftersom Andrea gillar lite annorlund saker jämfört med H, exempelvis japanska killar som klär ut sig till skolflickor, så är han inte riktigt med i samtalet. Plus att jag och Andrea sitter på en "bänk", och H sitter mittemot mig. När Andrea pratar vrider jag mig onödigt mycket åt hennes håll, så att jag slipper titta på H. Med "slipper" menar jag såklart att jag bara gör det enda raka, hade jag tittat på honom en längre tid (säg, två sekunder) hade jag väl svimmat eller ifarasatt alla medresenärers mentala och fysiska hälsa.
Något i den stilen.
Jag frågar honom kanske trefyra saker allt som allt, sedan går han av där jag egentligen borde gå av för att spara tid och möda men sen gör jag det inte för jag vill inte tränga mig på. Hade jag också gått av där hade han behövt ha sällskap med mig på tvärbanan, och det har redan hänt flera gånger och det slutar alltid med att vi sitter under pinsam tystnad, tills jag öppnar min käft och säger något dumt, vilket H svarar obligatoriska svar på.
Det är pga det är såhär varje gång jag är med honom som jag för längesen bestämde mig för att backa bort. Dessutom vet jag åtminstone en tjej i skolan som gillar honom galet mycket, och tillsammans är de två hur gulliga och underbara och perfekta som helst. De känner varandra väldigt bra redan, och det är bara en tidsfråga innan de blir ihop. Och sen gifter de sig väl och får perfekt avkomma också, those bastards.
Och jag skulle låta det vara. Jag skulle låta honom vara.
Jag hade ju bestämt mig.
Men nu råkar det vara så att jag ångrade mig tusenfaldigt redan innan dörrarna stängts vid Liljeholmen.
Och även fast jag vet att, nepp, det kommer aldrigaldrigaldrig bli något mer, så borde inte det hindra mig från att försöka bli kompis med honom i alla fall. Jag vet att vissa säger att man inte kan vara bara kompisar med någon som man känner mer inför, men hahahahaha, jag skratter dessa människor rätt i ansiktet för det är så det har varit hela mitt liv. Jag är en mästare på att dölja sådant.
I'll never te-ell.
Bara en enda gång har det varit såhär riktigt ordentligt förut. Ni som känner mig vet. Och jag vet inte varför men eftersom vi gled ifrån varandra så mycket och eftersom jag fick en del råd från en viss person så gjorde jag det jag alltid trott mig själv vara för patetisk för att göra.
Det var jag som tog slut på det hela.
Det blev bara för mycket, han var inte likadan, inte densamme, så till slut satte jag punkt för det. Var inte oroliga, jag gjorde det så ordentligt jag kunde utan ens ett telefonnummer, jag skrev ett snällt "let's-stay-friends"-brev, även fast jag visste redan då att han inte var en sådan som inte fattade vinken, klart vi inte kunde vara vänner efter allt, klart vi föll ifrån varandra,
it's the distance between us you know.
Och därför vill jag inte prata om det. Jag har inte sett bilderna på flera månader, orkar inte heller, orkar inte läsa breven, orkar inte slänga dem. Jag vill inte minnas eller påminnas just nu, men jag vill inte heller beröva mitt framtida jag en chans till återblickar.
Oj, nu kom pappa hem, då vet jag att det är sent, alldeles för sent för att sitta här utan att ha gjort någon SO.
So long suckers.
The sun is the same in a realtive way but you're older
Ojojoj så fort tiden går.
Jaa, jag inser att jag låter som Agata, 63. Men ändå, håll med mig. Det känns inte som så länge sen vi var hos El Grano på sleepover (vilken jag missade pga jag är en stor pluggis). Var det inte bara häromdagen jag och Jojo var och firade vårt 10 årsjubileeum?
Men sanningen att säga så har det gått alldeles för fort. Tjejer, håll med mig, det var väl ungefär igår vi hade skolbal i T-boda (^^)?
Fast skolavslutningen är en enda dimma för mig. Jag tror att vissa saker känns långt borta för att jag vill minnas dem, men inte direkt återuppleva dem. Det som känns alldeles nyligen och inpå gör det för att jag klänger fast vid det, refusing to ever let go.
Så Johanna, Johanni, Fridis, Laj, Soph, Marija, Maddovato, Ems, jag tänker aldrig släppa er! Mwohahahaha ni blir aldrig av med mig.
Tjihoo, gissa vem som tränade i fyra timmar igår? :D Hihihi, det var så otroligt skönt och underbart. Seriöst, jag tror jag börjar bli besatt av träning igen. Det är bara så synd att eventuella muskler som känner för att dyka upp inte riktigt tar sig igenom lagret av fett. För att se vältränad ut kan man inte vara el knubbo från början, som moi over here. Resultatet blir faktiskt bara att man ser ännu tjockare ut, vilket inte är ideal precis. Dock går ner i vikt yesyes, så everything's gonna be alright now.
Pe Esso (PS): Jag lägger upp bilder sooooon, promise. Håll ut!
Random
Precis just nu när jag skulle börja skriva om något helt annat ringde telefonen. Jag svarade, och det var alldeles tyst i säkert flera sekunder, alltså en längre tystnad än vad som krävs för att svara "Hej, det är...". Sedan hördes ett lite distat "Hallååå?" och jag visste direkt att det inte var någon jag kände.
"Isacson", upprepade jag.
"Vem har jag kommit till?"
"Isacson", sa jag igen.
"Då har jag kommit alldeles fel", sa personen, som lät ungefär som en långsam, lite virrig gammal man.
"Ojdå. Då får du nog försöka igen."
"Förlåt?"
"Du får nog försöka igen."
"Förlåt?"
"Du får försöka igen!"
"Jaa, det ska jag göra."
Tystnad.
"Hejdå", sa jag.
"Hejdå."
Medan jag skrev det här ringde det igen.
"Isacson."
"Då har jag kommit fel igen." Nu lät han inte lika uråldrig, men ändå ganska virrig och som om han var nära att ge upp.
"Vem är det du försöker ringa?"
"Jag försöker komma till Britt-Marie *efternamn*."
"Vill du att jag ska kolla i Gula Sidorna efter hennes nummer?"
"Näe, varför det?"
"Jomen så du kan ringa till Britt-Marie."
"Jamen jag tycker man ska kunna ringa hem utan att ringa fel", sa mannen och lät som om han var otroligt trött på livet. Han hade en sån där lite hes, raspig röst (not the sexy kind (inte den läskiga heller)).
"Då kan du väl bara prova en gång till, så får du se om du kommer rätt."
"Jag får göra det. Puss så länge."
Han har inte ringt tillbaka än, så kanske kom han fram till Britt-Marie till slut.
Jag har inte haft tid till att blogga :(
så här kommer en liten recap:
Måndag: ehh, tränade till mitt social science prov om politik... jaa, jag satt kvar i skolan i fyra timmar och pluggade. Jaa, jag tycker nästan att politik är kul. Jaa, jag är patetisk.
Tisdag: Jag och Soph var på Friskis&Svettis igen, kul! Soph glömde sitt kort hemma, så hon smet omärkligt förbi och tränade ändå. (Gissa om hon hade samvetskval över detta sedan.)
Onsdag (idag): Jag borde sitta och räkna matte, eftersom jag ligger sjukt långt efter. Och så kanske jag borde smsa Liz och fråga om spanskan igen. (Liz = talar spanska flytande och räddar alla på spanskalektionerna. Plus att hon är tv-junkie och snappar upp en massa onödiga fakta i serier typ CSI. "Visste du att om man kvävs till döds så spricker blodkärlen i ögonen så ögonen är alldeles röda av blod?")
Jag har i alla fall gjort lite av engelskaläxan (två haikudikter som gick, helt ärligt talat, på ungefär två minuter). Fast nu måste jag faktiskt också skriva ett "letter of complaint", och det lär ta en hel dag.
Men jag känner mig inte helt guilty för att jag inte gjort alla mina läxor, eftersom jag "slösat" tiden med att sova och träna. Och så ska jag träna nu ikväll också, himmel vad jag älskar att träna.
Egentligen var det meningen att jag skulle skriva en lista över mina favoritquotes, men jag måste nog göra mina läxor först. Måste bara säga att jag kände mig sjukt glad över att ha fått 550 "hits" på min blogg, tack vare Johanni och Johanna, vilka för övrigt är the queens of fashion blogging.
Nu ska jag dra och skriva klagobrev.
Oh, yay...
Running through the windows backwards
NÄEJ nu var det så att jag hade skrivit ett ûberlångt inlägg om hela min dag, och så bara försvinner allt för att internet fuckar sig. Jag blir så arg för det är seeent och jag är seeeeg och satt uppe extra länge för att vara klar med det, och sen bara bajsar det sig.
Nu känner jag mig oseriös så jag tänker sluta innan det går överstyr.
Ciao! som vi säger i min spanskagrupp.
Finfrämmande på IB
Men allt löste sig, väl framme letade vi upp Natasha, alltid lite nervöst, och frågade om de kunde vara med på hennes lektion.
"Can I torture them? May I hurt them?" frågade hon, jag svarade ja på allt och då var det okej.
Vi hade alltså engelska i två timmar, och Sophie och Frida var ganska skrämda av Natasha. Haha, hon kan vara rätt skrämmande faktiskt. Men hon är världens roligaste. :)
Idag lyssnar jag på Carbon Carousel, ett bra band och ett underbart tips såhär en onsdagsnatt. Eller vilken natt som helst, faktiskt. Det behöver inte ens vara natt. Huvudsaken är att du lyssnar på dem.
Eftersom det här med blogging inte är min starka sida (än :)) tänkte jag ge er lite listor. Idag tänkte jag det skulle vara min topp tio över sajter jag inte kan leva utan, helt otänkbart helt enkelt.
10. The Free Dictionary
Usch, jag vet att det är urbota töntigt. Bara grejen att jag precis, helt allvarlig, använde mig av ordet "urbota" bevisar bara töntheten ytterligare. MEN den här sidan är mitt liv, om den inte fanns skulle mina engelskauppsatser vara oförståeliga. Man behöver inte kunna grundformen på ett ord för att söka på det, man kan skriva "ran" så kommer det upp en hel sida info om det, inte bara vad det heter i infinitiv och hur man använder det utan även dess historia, och idiomer om det finns. Man behöver inte ens veta hela ordet, man kan söka på delar av det också, och ändå hitta. Och skulle man ha jättetråkigt så har de ju en hel del roliga övningar för den ordälskande, tex hänga gubbe och para ihop ord.
9. PalmerCash
Jag bara valde en tee store på random (min Swenglish är ju föör mysig ibland), även om jag inte köper från dem ofta så kan man få inspo till egna tees när man stirrar sig igenom dessa sidor. En halvtimme kan gå som ett klick när man går igenom dem, det är nästan skrämmande. Den här sidan har den effekten på en för att deras tröjbeskrivningar, vilka annars på andra sidor brukar vara ganska tråkiga, är som små kåserier. Exempel: "Now Billy Remember Only Retards Wear Their Collars Up. Ohh Boy too funny. Yes, if you don't find it funny then somethin' is wrong with you. Or maybe you're the person I'm making fun of standing in front of me in the beer line at the football game last weekend." :D
8. The Fashion Spot
Okej, det är en "Invites-only"-community nuförtiden, ett jäkla stort minus, men man kan läsa message boarden i alla fall och där får man reda på en himla massa nyheter, knep, hemligheter och även liten skvaller inom modevärlden.
7. Popsugar
En kändisblogg, åååh vad jag älskar kändisbloggar. Näästan lika träffsäker och rolig som pitnb, men inte riktigt lika snabb med uppdateringar och nyheter.
6. Pink Is The New Blog
Jaa, jag vet att jag tjatar, men Trent är min gud och alldeles fullkomligt underbart klockren. Han har kört den här bloggen sen 2004, och förra året började en massa kändisar supporta honom och tipsa om hans blogg, vilket ledde till ofantliga framgångar. Sedan dess har han framträtt i massor med media, och han har meetat&greetat med alla hans favoritkändisar. Trent är ofta en av de första med kändisskvaller och modetrender, vilket uppskattas oerhört här borta i mitt hörn av Sverige när det för en doft av LA med sig.
5. A Socialite's Life
Jag gillar den här fashiontainmentbloggen mer än pitnb just nu bara för att den är mer nertonad, och briljant i sin low key-stil. Den är lite rå men ändå slipad, och det är just det jag gillar med den.
4. Nice Hair
Ååh, det här är en fullkomligt vrickat serie som bl.a. handlar om Neil Gaiman (har bl.a. skrivit "Coraline") och Robert Smith (The Cure). Läser man en seriestripp så vet man om man gillar den eller inte - fortsätter man läsa varenda en - som jag, så vet man att man har funnit ännu en wunterful besatthet.
3. Luke Chueh
En konstnär som förtjänar uppmärksamhet. Jag älskar "Reach" och "Soundbite".
2. Overheard In New York
Som tjuvlyssnat, fast original och roligt.
1. MySpace
Jag tror inte någon kan ha missat det, men vill man hitta underbar, underground-ish musik så finns den antagligen på MySpace. Det finns oerhört många underbara, relativt okända indieband att hitta här. Fanns inte MySpace skulle jag kort och gott gå under.
Mer listor kommer, så stå ut med mig. :)
