[]
Jag försöker att inte tänka på det, har lyckats ganska bra tycker jag
men ändå
Ibland överraskar det mig, kommer över mig utan att jag är beredd,på min vakt och det faller ocensurerat och hårt, verkligt igenom
in till mig, till min verklighet, intill mig,
Ett minne av en pojke
rusar upproriskt genom mitt sinnes korridorer,klottrar med permanent marker,
ett envist "jag lämnar dig inte"
Han gav mig någonting fint en gång, en vacker gest; en gång, tusen
och precis som Salmans Aadam gråter jag diamanter,
diamanter är allt som är kvar av honom nu,
allt som förknippas med honom
och jag
ångrar intet.
Men jag har lidit nog nu,
låt mig glömma
Teet har stått framme över natten,
blivit gammalt men jag värmer på det igen och dricker klart,
(behaget i något välbekant vinner över ruset av någonting nytt och främmande)
Och natten då teet glömdes bort har varit full av virriga försök till logik,
och livet är inte logiskt eller rättvist,
men det har sina ögonblick
Låt mig glömma, förtränga
mörklockigt hår och solbruna, vana fingrar, stora ögon som mina, ser mer av mig än andra kan,
får
och poetiska ord som trillar över varma läppar på spanskaengelskasvenskafranska,flämtandes flimrandes in i mitt internationella, förälskade öra -
Jag försöker att inte tänka på det. Har lyckats ganska bra, tycker jag,
men ändå, ibland, överraskar det mig.
Kommer över mig utan att jag är beredd.
