you only live once

Jag kan tycka att det är lite pinsamt att läsa typiska tonårsböcker ibland. I egenskap av att vara sisådär en 41 minuter från 19 års ålder. Men mest för att jag själv dömer andra efter böckerna de läser. På något sätt vill jag inte att folk ska tro att jag är en "sådan där som läser Twilight". Ändå är jag såpass ivrig att läsa vidare att jag inte gärna åker kommunalt utan den. Så för att undvika de där blickarna ni vet, om jag skulle stöta på någon litteraturälskare, så prydde jag mitt ex med ett litet meddelande.



För att det ÄR klyshigt. Den ÄR ganska illa skriven. Språket är detsamma som i en sisådär 7000 andra amerikanska tonårsböcker.
Och ändå kan jag inte lägga den ifrån mig.

Hundra år av ensamhet. Gabriel García Márquez.