you only live once

Jag skulle mycket väl kunna vara den enda personen i hela världen som köper ett paraply när det regnar ute. Och inte fäller upp det förrän hemma, inomhus. Under tak.
Sen så tycker jag också att vissa londonsvenskar kan sluta vara så fasligt söta tack.
Men ja. Det är ju alltid trevligt när det pirrar lite.

Det är så sorgligt att inte ha en riktig kamera.

London är så svårt att beskriva men lite så här är det:
billig alkohol, bra ställen, bra musik, fina pojkar. Åh så fina pojkar. Jag vet inte om det är engelskan eller om det är klädseln eller artigheten. Jag kommer aldrig gifta mig och jag vill inte ha några barn men skulle jag någonsin ändra mig, så kommer det vara för en brittisk herre.
Åh.
Jag skulle vilja skriva finare, men du kommer ju bara stjäla allt då till din blogg och låtsas att du kom på det. You slag.

Och åh. Tesco säljer hummus med jalapeñosmak.

Oj så kul vi har haft. Kommer allt bli lite tomt efter Linnea här. Tur då att Johanni snart är på väg hit!

Hejhej. Jag mår inte så bra i magen just nu, så jag gör inte så mycket spännande. Ligger mest hemma och lyssnar på brittisk kulturradio, eller ser på Doctor Who (alltså RAWR, jag har fallit helt sannslöst hårt för doktorn), eller läser Hemingway, eller går på fina promenader med fin musik i öronen.
Imorse när jag vaknade mådde jag fortfarande inte bra. En pojke blev orolig och sa åt mig att få i mig lite vitaminer, så jag drack ett glas juice och det hjälpte. Finfint. När jag ändå mådde lite bättre tänkte jag ta en promenad i området, så jag hoppade i sneakersen, satte igång playlisten och lunkade iväg. Fick idén att inte svänga någon gång under promenaden, utan bara gå rakt fram.
Och här hamnade jag då.

På en bokmarknad vid Themsen. Kan ni tänka er så fint.
Och förresten. Jag älskar vädret. Det är för varmt för att ha kofta på sig här. Ville bara inflika det.

Hejhej.
Det är klyschigt men det ligger en känsla av magi i luften, eller magisk realism vilket är ännu bättre. Jag älskar det. För en gångs skull och på riktigt riktigt länge kan jag känna att det är bra nu. Ingen ångest, ingen panik, ingen depression. Jag saknar så klart Sverige och alla mina hjärtan som finns där, det gör jag så det gör ont. Men staden dämpar den smärtan, jag får annat att tänka på för en stund. Om det så är ett butiksbiträde som är snäll mot mig eller en busschaufför som låter mig åka gratis eller en pojke som får mig att skratta eller ett mjukt regn som faller och som man inte fryser av att promenera igenom.
Men helst av allt vill jag ju att ni alla är här och upplever det med mig.

Igår gick jag på British Museum. Jag hade med mig en bok och satt mest och läste, men gick också runt och kollade på avdelningar jag inte besökt förut. Det var fint. Däremot var jag så fruktansvärt trött hela dagen, och höll i princip på att börja snarka därinne vid sarkofagerna, så jag åkte hem igen efter några timmar. Köpte 4 paket nudlar för 98 pence och kokade dem på rummet, åt ur så små muggar att jag fick fördela ett paket nudlar över två muggar, och ändå fick det nätt och jämt plats. Chili och citron. Intressant. Bestämde mig för att det var gott.

Idag höll jag mig hemma, förkyld och jäklig som jag är. Då hittade jag en gammal (dvs rätt så ny) fin liten skrivare. Oanvänd i ett skåp fann jag den, stackars tyckte jag då och installerade honom genast. Sedan lade jag en massa fina saker och mig själv ovanpå honom. Han verkade gilla det.
Jag tror vi kommer trivas bra ihop, skrivarn och jag.

Helgen var ett konstant huller om buller. Allting hände samtidigt. En utdragen, evig Samtidighet. Som tog slut. En evighet som tog slut. Eh ja, så kändes det i alla fall för ett förvirrat Jag. Det kändes som att jag led mig igenom det jag gillade mest. Eftersom jag kände att jag inte förtjänade att må bra. Eftersom jag visste att jag skulle må så här jävla fucking kuk-dåligt som jag mår nu.
Men egentligen vill jag inte skriva det här för jag AVSKYR emobloggar, jag vill inte läsa om andras miserä så varför ska då jag vara lika dålig och skriva om mina utbroderade negativiteter? Nej vi glömmer hur pissigt jag mår och så tittar vi på bilder från när allt var prima, när jag umgicks med med er. Ni. Ni vet vilka ni är. (hoho, som alla som tar emot något B-pris säger när de håller tacktal. typ som när Bono får ett MTV Award. då säger han, "thanks for this award, it really means a lot to me, eliminate poverty now!, and to everyone without whom i wouldn't be here today, YOU KNOW WHO YOU ARE!")




Jag är odrägligt stolt över vissa bilder jag tagit på sistone. Speciellt de två sista bilderna här. Michelle på den näst sista ser jäkligt indie ut för att vara utklädd till häxa. Och jisses vad hon passar i flätat pannband.
Och den sista bilden. Tog jag på Ace i fredags. På en människa jag inte alls känner. Som jag sprang fram och kramade precis efteråt, för att hon var så himla gullig och ställde upp på foto fastän jag kunde vara vilken galna främling som helst. För att hon gjorde hela bilden. För att bilden gjorde hela kvällen.
Och sedan dansade vi vidare i natten.

i lördags ville laj och jag parta. vi övertalade sophie att följa med till ace. sen ringde vi fia och fick med oss även henne.
väl där hittade vi ems, och tobias och victor och jacob. rena trollboda-reunionen!
fett stressigt i början, men sen var det en värd kväll in the end. fastän jag hånglade lite lamt med en pojke som kanske är med på någon bild above, kanske inte. tills han typ rev upp min fläskläpp och jag fick ont och tröttnade och var tydligen fett dissig och ja. så går det. jag är en svinig man i kvinnokläder, helt enkelt.

i lördags var det ace som gällde. jag var där med lajni, michelli, frida och angelica.

sheena: jag vet inte vad jag skulle göra utan dig
sheena: så...handlingskraftig
linnea: hahaha, verkligen
linnea: "Det är bara att dissa dom fula killarna!"
linnea: "Så här gör man: .."
sheena: "säg bara NÄJ! och knuffa bort dem sen"
då fattar dom.
lajni lärde mig the noble art of dissing.




idag gjorde jag en limelatte. det var första gången jag fått för mig att visst skulle det sitta fint med en limelatte.
förmodligen också den sista.

jag och j. har en deal ihop. det kom vi på inatt.

nu ska jag slänga ihop en outfit till kvällens utgång, f12 blire med sophieflickan.
jag skulle ha handlat idag men jag orkade inte. så planen är att jag ska shoppa bakfull imorgon och sen nästan på direkten ge mig iväg till ace/babasonic-grejen. kan bli kul att bevittna. (iofs är det ju mig det händer... ergo jag kan inte riktigt "bevittna" det. men sophie kan. och får. och måste.)



förresten var jag i arvika förra veckan. med mor och bror och hälsade på mormor. och rejsade med kundvagn nerför gatorna mitt i natten. men mer om det senare.