Angående kroppsyn...
Det känns som om jag behöver klargöra vissa saker...
Jag ser på medmänniskor på ett visst sätt eftersom jag har haft ätstörningar. Det är ett faktum att folk med ätstörningar får en morfad kroppsuppfattning, inte bara vad gäller sin egen kropp utan även andras.
Jag hatar att behöva ha de här tankarna. De har blivit bättre, och med tiden kan det nog bli bra helt.
Men att återhämta sig från det här tar tid. Jag vet att det aldrig var allvarligt för mig, eftersom allt jag nånsin gick ner var tio kilo och det är verkligen ingenting. Men tankesättet var exakt detsamma, så jag antar att jag hade en ED light.
Jag kanske bör förklara det här med att se på helt normala människor som kraftiga. Det är som sagt inte med mening jag tänker så, men det är nästintill omöjligt att ändra sin spontana reaktion om någonting. När jag var helt nere i ana/mia-träsket kunde jag tycka Nicole Richie såg tjock ut ibland. Jag hade riktigt elaka tankar om hennes utseende, tills hon blev överanorektisk och jag tyckte hon hade en fantastisk kropp.
Okej, det tycker jag fortfarande. Men jag strävar inte efter att få en likadan, för jag vet att jag inte kan ändra mig så till den graden. Vafan, hon väger väl inte mer än en tiondel av mig.
Så ätstörningen förstörde mycket för mig. Inte bara kroppsfixationen, utan en hel rad andra saker. Jag slutade till exempel att växa under två år pga näringsbrist. Min syn har försämrats markant. Och tänderna ska vi inte ens nämna.
Jag tänker inte ta bort det där inlägget. Jag står för mina åsikter, hur fel de än må vara.
Åh christina, jag har inte sett vad det stått på tavlan sen i sexan! jag måste skaffa linser nu när jag ska börja ta körkort! jag tycker alla ätstörningar oavsett om man går ner 1 eller 45 kilo är lika fucked up. hela hjärnan blir förstörd.
ska du bli frisk nu? jag ska!
from me with love.
Jag har försökt bli frisk lite till och från sen i somras, men det gick ju inte så bra. Kommer du ihåg vår överenskommelse? Well, let's just say att jag inte höll den. Jag gick åt andra hållet istället.
Därför känns det jävligt motigt just nu att försöka bli fri, för det betyder ju att gå upp ännu mer. Hell no, känns det som.
Men linser, så skoj, då kan du ha sånadära färgade ibland! Inte för att du inte redan har underbara ögon. men kul att prova, för att se hur det ser ut? :P haha.
sheena: våran överenskommelse sög ganska rejält, don't you think?
men du får bli fri. ja känner alltid att ja måste tvinga mig själv att vara kvar. fats jag inte vill. tills jag blir smal. då får ja släppa
mneja blir aldrig smal
men det är bättre om man baar släpper. nu
o, varför har ni båda blivit så smarta, medan jag helt tappat greppet? nu när ni börjar bli friska är det jag som håller på att hamna i skiten istället, trots att jag absolut inte vill. bajs för ätstörningar, fuck them all!
hur lyckas ni?
Vi kommer akldrig lyckas. men vi är båda helt sjukt trött apå att aldrig någonsin vara lycklig. det är inte coolt att vara sjukt. det är bara livshotande.
Och johanna. varför sitter du där helt jävla passiv när du ser vad det här har gjort med mig o christina???? du vet exakt allt jag har gjort och grunden till dte är the fucking eating disorder. så upp med ändan och få problemet bort. ingen kan göra det åt dig. det är helt jävla idiotiskt att bara sitta och se på när man skapar men för livet, när man försötr hela sin kiropp för livet. du vet det.
jo, antagligen vet jag det innerst inne, men d e inte alltid lätt att försöka tänka positivt. hela början på hösten har vart jävligt jobbig, o jag har inte mått bra alls. jag borde göra som du, prata med någon. men vem fan ska jag prata med?
Du har ju oss gumman! Och om du inte vill anförtro dig till nån av oss (vilket du borde, för tro mig, jag och Johanna har redan hört allt och lite till vad gäller EDs.)
Johanni du får aldrig aldrig bli som vi var. Speciellt inte som Johanna var, hon var verkligen djupt nere i det där. Fatta hur lång tid det tar att återhämta sig från sånt, det är alldeles för mycket på spel för att du nånsin skulle få göra det.
Nu ringer du visst! :P
