you only live once

Stackars Johanni. Stackars, stackars Johanni. Hoppas innerligt att personen/-rna som blev lite väl fulla på festen och snodde både det ena och det andra inser sitt misstag och ger sig till känna. Annars jävlar.
Jag boxar ju nowadays you know.
Anyway.
Idag hade vi flitiga IB-elever prov. Jag kallar oss "flitiga" eftersom vi, som klass, bestämt oss för att istället för att ha prov några veckor in på vårterminen, sköt bak det och hade det idag istället.
Ja, vi är galna. Bevisligen.
Ett prov, ungefär en halv biologibok. Den är inte liten heller. Eller, varför säger jag "den"? Det är inte en utan TVÅ stycken. En speciellt för IB-elever, och en som är tjock som en bibel och stor som en widescreen-tv.
Ja. Jag har haft en heljobbig vecka av plugg, helt enkelt. Därför har det varit både lite si och en hel del så med uppdatering + tillbakakommentarer. Det kommer, ha tålamod och mercy on a sorrowful soul like mine.
Usch. Cut the svengelska säger jag.

Så här såg jag ut idag (intressant, jag veeet).


Hmm. Man känner sig allt lite tjockis i den där kappan.

Skulle vilja passa på att poängtera att jag i vanliga fall är blek, men inte SÅ blek, dvs det som lyser igenom mina svarta leggings är inte min naturliga hudfärg utan simply ett par vita strumpisar. Fråga mig inte varför. Vi kan väl säga att jag inte ville ha dubbla svarta för att det skulle förstöra den halvgenomskinliga looken leggingsen från början har (och som jag tycker är så fin). Förresten är jag alldeles kär i mitt långa halsband från Indiska. Funderar starkt på att köpa en drös och dela ut bland vänner lagom till jul. Å andra sidan skulle alla ha likadana smycken då. Kanske skulle förstöra lite av dess charm. Dunno.

Åh just det. Någonstans ville jag få med att det där är min Londonklänning från i oktober. Fast man bara ser en decimeter av den.