you only live once

Christoffer: "Natasha and I have been planning tomorrow's English lesson. It's going to be semi-fun."
Linda (hoppfullt): " Are we getting cookies?"
Jag: "Oh oh or COFFEE?"
Christoffer: "No, I am not giving you coffee. You coffee whore."

Ungefär så har denna dag varit. Åh, plus

Linda (ledsen): "My mom isn't home... but I wanna hug her!"
Alekz (tröstande): "Maybe she's just out buying eggs."
Linda (enormt indignerat): "MY MOM DOES NOT BUY ANY EGGS!"
Sara (skrattandes): "...You're... offended?"
Linda: "My mom doesn't buy eggs! ... How can you say that!?"

Så kom jag på att jag saknar Moe lite grann. Han har flytt till sin hemstad London för en vecka, men medan han är där tänker han ansöka till gymnasier där. Kommer han in så kommer han inte tillbaka till Svedala. Ni som träffat honom vet ju att man kan bli lite lätt ledsen när man tänker på det.


Jag är currently upptagen med att skissa,
trodde verkligen inte att dessa ord skulle flyta över mina läppar men åh så roligt det är att ha bild.
Ingen sarkasm där, med andra ord. Jag bara uppriktigt gillar det.
Och så lyssnar jag på Edvard Grieg.

Och sitter och hoppas, hoppas, hoppas att jag får hänga med Linda till London om några veckor,
hade eventuellt tänkt mig USA om nåt halvår sådär,
men i sådana fall hade det faktiskt varit mer för att se någon än att för att se något. Catch my drift. Och det kanske är lite,
jag vet inte,
onödigt?
O-Christinigt, åtminstone.
Nej, jag håller mig till kära Britannia. Så får vi hoppas att man kan leva i en vecka på typ en tusenlapp.
No food and lots of shopping? Yes.


Moehoe, Laj, moi