you only live once

jag vaknade och var på oerhört bra humör. fixade frukost (som iofs innebär enbart en trippel espresso) till min pappa. medan jag donade nynnade jag på en adam green-låt. närmare bestämt "friends of mine."
allt var vackert och ljust, jag hade kommit upp tidigt så därför kändes det inte som att jag förstört en hel dag, för ovanlighetens skull.
allt var vackert. tills jag kom till "we fall in love by accident."

då slog det mig att jag drömt om honom.
och det var en bra, nej en underbar dröm. vi var lyckliga.
lyckliga tillsammans.

och jag vaknade på bra humör för att det var han och jag, och för att vi förtjänar varandra.
jag förtjänar honom. fast egentligen förtjänar jag bättre. och det gör han med.

och jag hatade mig själv för att jag drömt att vi var lyckliga,
när vi egentligen är långt, långt ifrån det

för han har en massa knäppa egenskaper som jag inte förstår mig på och han knarkar och han bryr sig inte om något
och jag är ju
jag.