you only live once

85 skoldagar kvar. 85.

"Så fort jag förstod att det fanns fler språk än mitt modersmål, har jag varit intresserad av engelska. Det var språket jag oftast hörde, på tv och i musik och så. Jag satt och repeterade alla ord jag kunde snappa upp i tv-serier, memorerade den textade översättningen och började så småningom sätta ihop orden jag lärt mig till meningar.
I alla fall. Jag lärde mig engelska självmant, eftersom det var spännande och nytt och för att det irriterade mig lite att inte förstå det. Så fort jag såg en ny text kastade jag mig över den och försökte så gott jag kunde översätta, ord för ord. Jag började till och med översätta min svenska tankeverksamhet till engelska. På alla sätt jag kunde tänka mig, vände och vred jag på det nya språket, som ett barn vänder en död kråka. För att se det ur alla perspektiv möjliga. För att förstå."

Så skriver jag i ett halv-slarvigt mejl till min lärare. Hon som ska skriva mitt rekommendationsbrev. Åh, det där sista ordet. Det är så stort.
Svindlande.
Men vill man till England så anstränger man sig för att komma dit. Och jag vill dit.
Fan vad jag ska ta mig dit alltså.

åh, tack fina du!

vet du vad jag önskar till min födelsedag? en weekendresa till London! mamma o pappa vet om det och i vanliga fall skulle de lägga elaka kommentarer men de har inte gjort det än! Hopppas.

thanks for your lovely comment :) your blog has the most amazing pics! keep up the great work <3