we didn't want to tell you because we knew it'd break your heart, BUT WE ALL SAW IT.

Jag tänker att det rycker till lite i huden precis under ditt vänstra öga när du påminns mig. Det ögat som är aldrig så lite större. Med kanske ett eller två stänk av brunt mer än det andra, det mindre. Och att det första andetaget alltid blir aningen skarpare än du tänkt, och att det förvånar dig eftersom jag aldrig betydde så mycket.
Jag tror att du tänker på mig väldigt sällan, men att du påminns mig ofta. Och att det är detta oförutsedda som gör att det gör ont.

Kommentarer
Postat av: felicia

det är verkligen de gångerna man påminns som det gör ont.

det där som man inte kan hjälpa.

2009-01-05 @ 21:49:04
URL: http://thewayilive.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0