you only live once

Hörni, ni måste gå och se 500 Days of Summer när den kommer till er i Sverige. Ni bara måste. Det här är varför.

När man går på bio i ett annat land, så är det rätt mycket som är sig likt. Okej, en skillnad är väl biljetterna som kostar typ hälften så mycket. Och att de säljer glass i lobbyn. Men bioduken ser likadan ut.Stolarna. Popcornlukten. Och i biomörkret kan personerna runt dig lika väl vara dina engelska kurskompisar, som dina svenska bästisar.
Åh. Ni ska veta att jag saknar er. Hela tiden, men allra allra mest i just de ögonblicken.

Igår gick jag på British Museum. Jag hade med mig en bok och satt mest och läste, men gick också runt och kollade på avdelningar jag inte besökt förut. Det var fint. Däremot var jag så fruktansvärt trött hela dagen, och höll i princip på att börja snarka därinne vid sarkofagerna, så jag åkte hem igen efter några timmar. Köpte 4 paket nudlar för 98 pence och kokade dem på rummet, åt ur så små muggar att jag fick fördela ett paket nudlar över två muggar, och ändå fick det nätt och jämt plats. Chili och citron. Intressant. Bestämde mig för att det var gott.

Det som är bra med London är att man aldrig kan vara overdressed. Eller man kan vara det men det är okej för då är alla andra det med dig. Exempel: kvinnan i 50-årsåldern i Hyde Park Corner som var klädd, från topp till tå, i helsvart, glittrande paljettkostym.

Hejhej.
Jag bor här nu. Kan ni fatta!? Kom och hälsa på, I've got grönsaksbuljong! I knooow you can't resist.

Du har ett annorlunda skratt när vi pratar om saker ni två har gemensamt. Ett annat leende när du ser på henne. Du rör henne annorlunda. Orka bry sig. Orka verkligen. Kan jag inte bara lägga mig ner och dö nu.
Fan för allt i hela världen.

Sista året i gymnasiet fick vi i bildgruppen jobba på våra alldeles egna projekt. Här är en minidel av mitt. Det handlade om ord, och var väldigt svårförklarat kommer jag ihåg. Jag försökte väl stylta upp någon slags diskussion om "det skrivna ordet" hade en plats inom bildkonsten eller inte.
Tja. Vi var tvungna att tillverka ett minimum av 12 studioarbeten. Ett av mina var en Bröderna Hardy-bok (på 191 sidor) som jag gjorde så här med, på varenda sida. Klottrade över. Hade någon smart anledning, typ "förnya gammal, förlegad text" eller något sådant. Jag täckte över en text på svenska med texter på engelska. En ungdomsboksintrig från 60-talet täcktes av min egna, verkliga ungdomsintrig från 00-talet.
Känner att det låter alldeles för pretentiöst här. Det var det alltså inte. Känner bara att jag vill förklara the craziness, typ. Men ja. Den här sidan gillade jag extra mycket. Kanske får ni se fler sidor ur boken, eller tom fler delar ur projektet, senare. Kanske det kanske.

Det här kan vara det mest briljanta, eller mest idiotiska köp jag gjort. En glittrig, midjekort typ poncho? Vet inte om jag ska skratta eller gråta.