straightened


pojken plattar håret till soulmusik. han ooh-ar och aah-ar och svänger höfterna och höjer ögonbrynen och böjer håret och
vi ska gå ut och gå,
promenader hemma i sverige brukade kännas så, jag vet inte.
det är bara annorlunda nu, det känns fortfarande overkligt och avlägset att gå över waterloo bridge över the strand via london bridge till piccadilly, och sen genom china town och covent garden hem igen. fortfarande efter åtta månader känns det så. jag bor här men det här är inte min stad, eller jag vet inte hur det känns när en stad är ens, stockholm var aldrig för mig,
vet inte vad jag menar eller vill eller velar
jag tar inte staden på allvar eller så tar jag den alldeles för seriöst
och det är därför jag inte känner mig hemma här
heller
men kanske handlar det inte om att hitta sitt själsliga hem,
kanske handlar det inte om att bli lycklig eller bli kär eller bli vuxen,
kanske handlar det bara om att bli sig själv och
lära sig att inte leta efter sådant som inte går att hitta

Kommentarer
Postat av: Anna

Oj då, känns inte London som din stad? Bodde där i fyra år och det är helt klart mitt hem. Längtar tillbaka varje dag, och försöker få ihop det så att jag kan flytta tillbaka. Du kommer att känna det när du flyttar hem igen. Det blir vardag överallt, men i London är den lite roligare än hemma...

2010-05-24 @ 05:33:05
URL: http://barsine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0