stoft
Jag trycker händerna hårt mot kroppen för att inte lösas upp,
håller fast för att inte flyta ut
i bitar, i fraktioner, i stoft
Att försöka trycka ner och in och fast för att inte försvinna,
Spridas ut i rummet och rymden tills jag inte betyder någonting längre,
tills jag är så mycket mindre än icke-existerande.
Min ram bryts och knäcks och splittras,
Jag är i spillror; jag är en spillra.
Jag är kornstor och jag fastnar på din hornhinna men du ser mig fortfarande inte,
du känner ändå inte av mig
du
blinkar inte ens.
Kommentarer
Postat av: sophie
<3
Postat av: Anonym
wow
Trackback