you only live once

Förlåt för att det här kommer vara deppigt, men det är så här att en av dem jag bor med stjäl från mig. Eller, har stulit några saker i alla fall. jag bad om att få dem tillbaka och det resulterade i att han skrev omogna saker i min kylskåpspoesi.
Då blir man inte så pepp på livet.
Då kanske man ligger i sängen och känner sig ynklig och ensam och svag och stirrar ut på den blå himlen på andra sidan fönstret, världen på andra sidan glaset och känner sig ovärd. Nertryckt och ickeomtyckt och värdelös.

Men det blir ju bättre till slut, det blir väl bättre trots att andra flatmates som kanske är lite kära i mig kommer in till mitt rum gråtfärdiga och säger att jag inte får flytta, för att det skulle förstöra för dem. jag får inte vantrivas, om jag gör det får jag ta och STÅ UT, för deras skull, jag får inte bli ledsen när de kastar svordomar över mig, jag får inte ta åt mig och vilja flytta, jag får inte flytta för det är så själviskt, jag får inte tänka på mig själv.

I vilket fall som helst så är det enda raka man kan göra innan en utgång att dricka sig snurrig på WKD och onyktert försöka vika origamisvanar.