tjernobyl
tja. jag är lite konstig. som jag tror har nämnts så brukar jag fota sånt jag har på mig. ni ba: kläder. ja. men. jag blir alltid trött på att bara stå. och efter ett tag spårar jag lite. ibland behöver man göra det. ibland till exempel när huvudet blir varmt för att killar är svartklädda med illröda accessoarer och ser ut som sångaren i the horrors och skrattar åt ens tråkiga nervöst framsvamlade skämt och ler åt en tvärs över klassrummet, då. då behöver man spåra ur. hoppa runt och klättra på väggar och krypa på golv och reagera. jag måste göra det på detta ytterst fysiska och tämligen basala vis eftersom mina mentala tillgångar verkar sina när det kommer till män i the horrors-hår. och konstiga dialektsoppor med vassa vokaler och trubbiga konsonanter. det blir bara härdsmälta. tjernobyl i skallen.
to the basement people, to the basement
en gång när sophie var här och jag levde lite mer så gick vi på ekorrsafari i hyde park.
det var väldigt fint tycker jag. sophie är också väldigt fin.
hejdå!
mad hatters
jag fick nos om det på facebook. det var en secret location, men någon dag innan eventet så fick man reda på det på hemsidan, om man var medlem. när vi kom till adressen så såg det ut som en förortsbakgård, eller lite så som jag inbillar mig att mother russia ser ut: grått och trist och trasigt.
Men vi knallade vidare, och hittade rätt nummer. Vi öppnade dörren. Och möttes av -- ett svart skynke! På det satt en skylt.
Vi var sena! Tänk så tokigt.
Haha jag vet men jag var tvungen.
Vi föll genom det svarta och möttes av den här synen!
Alla var så himla fina! Och det var så himla mycket genomtänkta detaljer överallt som man ville lägga märke till, blev nästan snurrig av allt tjusigt!
Vi blev ledda till bords av en tjej i kaninkostym, och på vårt bord såg det ut lite så här:
Himlans himlans fint.
Eftersom det var ett Mad Hatter's tea party så kunde man göra sina egna hattar! Det var lite tufft.
Sen tyckte jag att den här mannen hade bäst utklädnad. Någonsin.
Min utklädnad var inte så bra, men jag gav den åtminstone ett fränt namn ("Trashy Alice").
Jag lärde Madhia spela Finns i Sjön!
Vi spelade finns i sjön i säkert flera timmar.
Sen drack vi champagne. För £3 glaset! Kalas.
Vi blev lite spexiga:
Både tjejen ovanför och de nedanför var våra bordsdamer. Söta som socker hela bunten!
Framemot slutet på kvällen såg vårt bord ut så här. Det kändes precis som Alice teparty!
Kort sagt var det en väldans väldans fin tillställning.
Men vi knallade vidare, och hittade rätt nummer. Vi öppnade dörren. Och möttes av -- ett svart skynke! På det satt en skylt.
Vi var sena! Tänk så tokigt.
Haha jag vet men jag var tvungen.
Vi föll genom det svarta och möttes av den här synen!
Alla var så himla fina! Och det var så himla mycket genomtänkta detaljer överallt som man ville lägga märke till, blev nästan snurrig av allt tjusigt!
Vi blev ledda till bords av en tjej i kaninkostym, och på vårt bord såg det ut lite så här:
Himlans himlans fint.
Eftersom det var ett Mad Hatter's tea party så kunde man göra sina egna hattar! Det var lite tufft.
Sen tyckte jag att den här mannen hade bäst utklädnad. Någonsin.
Min utklädnad var inte så bra, men jag gav den åtminstone ett fränt namn ("Trashy Alice").
Jag lärde Madhia spela Finns i Sjön!
Vi spelade finns i sjön i säkert flera timmar.
Sen drack vi champagne. För £3 glaset! Kalas.
Vi blev lite spexiga:
Både tjejen ovanför och de nedanför var våra bordsdamer. Söta som socker hela bunten!
Framemot slutet på kvällen såg vårt bord ut så här. Det kändes precis som Alice teparty!
Kort sagt var det en väldans väldans fin tillställning.
