you only live once

åh hörni. jag har precis varit på det finaste tepartyt någonsin.

Haha. När jag ska gå ut har jag börjat med att fota mig innan, så att jag kan undvika kastrofala garderobshjärnsläpp typ. Och då brukar jag alltid tänka: "hm, det kanske är varmt därinne, då skulle jag ta av mig koftan, hur skulle outfitten funka då?" haha. Så tar jag alltid ett foto där jag "står och ser ut som jag ser ut." Och när jag står i en konstig ställning (som jag brukar göra när jag är tipsy, av någon anledning). Alltid innan jag sminkat mig också. Så att jag ser så ful ut som möjligt liksom. Och så ser jag om det funkar. Är jag ensam om detta??? SNÄLLA KP SVARA!!
Okej, hejdå.
Er trogna läsare /Christina

tja! så här såg världen då ut genom min kameralins igår. eventuellt mer om detta senare. nu är jag dödstrött och ska däcka.
ajöken ajö!

Hejhej. Vet att ni inte är många som läser min blogg, men min arbetsgivare tipsade mig om det här. Om någon utav er mot förmodan råkar befinna sig i London nu på fredag och känner att det vore kul med utgång, fashion week och gratisgrejer så har jag grejen för er!
Sarah Young, som är rätt så frän om jag får säga det själv, kommer vara där och göra mode-iga grejer. Anglomania Magazine med, och det kommer vara i Shoreditch, på den här klubben. Från 21.30 till 03.00. Kommer vara götttt! Om man skriver upp sig på en lista så blire billigare, och jag har listan! Så den som vill komma behöver bara kommentera / alternativt mejla mig (på: [email protected]) sitt namn (och alla kompisars namn!) som vill komma så kirrrrrar jag. Bra va? mmmm gött!

Nu är ni inbjudna i alla fall! Kom vetja!

Jag trycker händerna hårt mot kroppen för att inte lösas upp,
håller fast för att inte flyta ut
i bitar, i fraktioner, i stoft
Att försöka trycka ner och in och fast för att inte försvinna,

Spridas ut i rummet och rymden tills jag inte betyder någonting längre,
tills jag är så mycket mindre än icke-existerande.
Min ram bryts och knäcks och splittras,
Jag är i spillror; jag är en spillra.

Jag är kornstor och jag fastnar på din hornhinna men du ser mig fortfarande inte,
du känner ändå inte av mig
du
blinkar inte ens.

jag vill må så där, inte så här, och jag vill att sophie kommer tillbaka. och gå på bite med mig. och att alla andra svenskar jag känner kommer hit och pratar lite med mig. jag måste få säga typ och fett och liksom och asså och "jag ba dööör" (funkar inte så bra att säga "i die". folk fattante). så kom hit nu kära vänner
och dö lite med mig
tack.

hej, jag mår sämst just nu. har feberfrossa och ligger på golvet och skakar. kan inte stå upp, blir snurrig, ramlar. min mage vill nog döda mig tror jag, det känns ungefär som om något har spruckit. eller något som river och klöser. gör så förbenat ont.
så då tänker vi inte på det mer. utan vi kikar på de här bilderna från när jag och sophie ville sitta i en park och mysa mitt i natten. det är väl inte så konstigt att man vill göra det?
inte visste vi att parker i london är låsta på natten. och hem ville vi ju inte heller. så vi tog oss helt enkelt, lite lätt olagligt kanske, in i parken på egen hand.
haha och ja. när vi har varit där alldeles ensamma i kanske nån timme, så kommer tre män emot oss. vi har varken hört eller sett dem komma, de bara är där helt plötsligt. lite fint och konstigt!


nu ska jag sova för imorgon ska vi leta efter en ny lägenhet. det är jag, en exknarkare, en riktigt riktigt posh tjej, en metaldyrkare slash festivaljunkie och en gay guy. ja jag säger då det. mitt liv är ju som upplagt för en sitcom.

om man dansar till den här spotify-listan kan man se ut ungefär så här. det är bra tror jag.

Blev fotad av Pieces Accessories på Oxford Street för ett tag sen förresten. De var så söta. Och nu skrev de på deras blogg att jag inspirerade dem till en outfit, hur fint är inte det?

Förlåt för att det här kommer vara deppigt, men det är så här att en av dem jag bor med stjäl från mig. Eller, har stulit några saker i alla fall. jag bad om att få dem tillbaka och det resulterade i att han skrev omogna saker i min kylskåpspoesi.
Då blir man inte så pepp på livet.
Då kanske man ligger i sängen och känner sig ynklig och ensam och svag och stirrar ut på den blå himlen på andra sidan fönstret, världen på andra sidan glaset och känner sig ovärd. Nertryckt och ickeomtyckt och värdelös.

Men det blir ju bättre till slut, det blir väl bättre trots att andra flatmates som kanske är lite kära i mig kommer in till mitt rum gråtfärdiga och säger att jag inte får flytta, för att det skulle förstöra för dem. jag får inte vantrivas, om jag gör det får jag ta och STÅ UT, för deras skull, jag får inte bli ledsen när de kastar svordomar över mig, jag får inte ta åt mig och vilja flytta, jag får inte flytta för det är så själviskt, jag får inte tänka på mig själv.

I vilket fall som helst så är det enda raka man kan göra innan en utgång att dricka sig snurrig på WKD och onyktert försöka vika origamisvanar.